Tidningen PS!

Önskar alla ett gott nytt år med en av mina förebilder; klok, harmonisk, glad, segerviss, glammig och nöjd med sin kropp och själ!

Lågkonjunktur och klimatkris och vi firar nyår. Arbetslösheten stiger. Onödiga krig fortgår.  Så vad ska man säga om nästa år? I en artikel i DN i söndags, som jag tyvärr inte hittar på nätet, skriver debattören och journalisten Niklas Ekdal att han tror att det blir ett bra år, trots allt, förutom ur ett finansiellt perspektiv. Han tror det blir mer tid till sånt som verkligen är viktigt, mer andlighet i vid bemärkelse, mer gemenskap bland annat. Han tycker vi ska lägga det egotrippade lutheranska konsumtionssamhällets stress och svårmod bakom oss till nästa år.
Det hoppas jag vi kan! Kris och möjlight, sägs ju hänga ihop. Och även om jag tror det kommer bli svårt för många  ekonomiskt nästa år, så kanske det kan komma något bra ut ur den ekonomiska krisen. Något som är bra både för människor och miljön på lång sikt. Det är min önskan för nästa år. Vad är din?

Maria Karlsson bytte liv från marknadsförare i Stockholm till Tryffelbonde på Gotland, berättar hon i AB. Och det hon säger att man ska göra om man vill prova nytt är att stå på sig och inte lyssna på olyckskorpar och att våga, eftersom man kan mer än man tror. Bra råd!

Du kan bli irriterad av att ha rörigt omkring dig, säger en miljöpsykolog i Aftonbladet idag. Och det är väl inget nytt direkt. Osorterade högar, kläder på golvet, köksbord med en massa skräp - det är klart man blir irriterad. Dessutom störs koncentrationen hela tiden av att man ser nya saker som man kommer på att man ska göra. Själv sitter jag och skriver en massa saker på datorn idag, men har som sagt svårt att koncentrera mig - kanske dags att städa skrivbordet?
För övrigt kan man städa i själen också. Det står det ialla fall i nya PS! Men det återkommer jag till, tänkte nämligen börja med skrivbordet... Kan det hjälpa?

Hur många gånger har jag inte haft nyårslöften som jag sedan brutit? Och hur vanligt är inte det! Varje gång jag bryter ett löfte jag gett till mig själv, så tappar jag förtroende för mig själv - och tvivlar allt mer på att jag ska lyckas med det jag bestämmer mig för. Och det är inte så smart.
Så jag försöker sluta att ge löften till mig själv jag inte kan eller egentligen vill hålla. Förra året var mitt nyårslöfte att göra så gott jag kan. Det var några runt middagsbordet då, som tyckte det var lite väl vagt och inte så svårt att hålla. Men det var ju liksom det som var vitsen. Och jag har klarat det. Jag har gjort så gott jag kunnat i år.
Tuffa och orimliga nyårslöften skapar bara en massa krav och dåligt självförtroende om du ständigt misslyckas med att hålla dem. Att vara bäst på alla områden i livet är inte rimligt, säger coachen Elizabeth Gummesson i en artikel i Aftonbladet idag. Så rätt hon har! Hon pratar just om begreppet "Good enough" -som hennes kommande bok heter. Det betyder ungefär tillräckligt bra och är något jag gillar. Det räcker så bra så - att vara tillräckligt bra.
Hon ger också sju förslag på nyårslöften till duktiga flickor. Jag som för ett år sedan flyttade till hus från att ha bott i lägenhet gillar det här bäst:  Ägna lika mycket tid åt människor jag älskar som jag lägger på att renovera köket, meka med bilen eller städa.
Men jag tänker inte lova någonting i år, jag tror inte längre på nyårslöften. Möjligen kan jag lova att jag inte ska ge mig själv några löften jag inte kan hålla.
Hur tänker du? Brukar du lyckas med dina nyårslöften? Och hur lyckas du med det i sådana fall? Skriv och tipsa - jag tror det är många som vill veta det!!

För fyra år sedan sveptes Pigge Werkelins familj bort när tsunamin drabbade de Thailändska stränderna. Redan då sa han att han ville ha en ny familj. I PS! berättar han om sitt nya liv med Monica, deras gemensamma ettåring Wilda och Monicas barn Alexander och Nicole. Han sammanfattar sin syn på livet så här: Njut av livet så länge vi har det kvar och lev varje dag tillsammans med dem du älskar, för att en dag är det helt klart för sent att ångra saker man inte gjorde!

Att prioritera är en konst. Och idag är jag nästan konstnär. Jag ska ha julafton hos mig, så de senaste dagarna har jag gjort jul; lagt in sillar, fixat gran, gjort julgodis och saffransbullar etcetera. Inspirerad av Ernst gjorde jag och dottern tom en egen krans av granris! Visst är den fin :-)
Nu luktar det granris, nejlika, saffran, apelsin och pepparkaka hos mig. Och dottern bara längtar - en dag till - världens längsta.
Mitt i allt detta julstök hade jag bestämt mig för att måla om matbordet. Så i går kväll tvättade jag det och slipade. Men alltså vad tänkte jag på!?!? I morse drog jag på mig målarkläder och ställde mig i fixarrummet i källaren och stirrade på bordet och då kom plötslitgt ordet prioritera upp i mitt huvud. Man kan ändra sig, kom jag på. Och bestämde att bordet får ha en väldigt lång duk över sig på jul och bli målat sen - i en oviss framtid.
Varför är det så svårt att prioritera bort saker ???

Kan jag verkligen få det jag önskar? Min skepsism är stor mot allt som verkar alltför lätt. Så det var med mycket tvivel jag öppnade boken Allt du önskar kan du få, som kom hit i veckan. Men sedan sträckläste jag den. Noella Oxenhandler beskriver hur hon under ett år utforskar om det verkligen kan fungera att önska sig saker - och få det.
Hon önskar sig ett hus, en man och själsligt helande. Hur det går - ja, boken är ju amerikansk, så det är inte svårt att gissa. Men det mest spännande är inte det hon skriver om kraften i att önska sig det man vill ha. Istället får jag en aha-upplevelse av hur hon beskriver sitt och andras motstånd mot att tro att man kan få precis det man vill ha. Hon har själv en bild av att man inte ska begära för mycket, att det är bra att lida lite och att om man verkligen får det man önskar sig, så måste man betala för det - på något sätt.
Och jag tror hon sätter fingret på något viktigt. Det spelar ingen roll om man önskar sig en väldig massa - om man inte tror att man riktigt förtjänar dem. Så, som i så mycket att får man börja med sin självkänsla.

Doktorn och specialisten på mindfulness Ola Schenström skickade mig idag några tips för julstressade som jag säkert tror att han delar med sig av. Han är läkare och en av dem som jobbar med att sprida mindfulness i Sverige som ett sätt att få människor att må bättre. På hans hemsida kan du läsa mer. Under 2008 har han haft en mindfulnesskola i PS!


* Definiera vad som verkligen är viktigt inför och under julen.
* Försök att sänka tempot redan innan jul så att du inte är alldeles slut den 23:e. Då kan du förmodligen njuta mer av julen och behöver inte två dagar bara till att varva ner.
* Prata gärna med dina nära och kära om vad de och du har för förväntningar.
* Ofta är det förväntningarna inför julen som skapar problem. Du kan naturligtvis inte släppa alla förväntningar, men var medveten om att de ofta inte slår in så slipper du bli upprörd över det.
* När du står i den långsamma julklappskön: fråga dig om du kan påverka situationen. Kan du inte det, släpp den och försök istället att koppla av. Till exempel genom att koncentrera dig på andningen, prova att sätta en hand på magen och följ andningen.
* Stanna upp ofta under julen och njut ordentligt av all smakrik julmat och dryck. Titta på maten, ta en tugga i taget och smaka ordentligt på den. Och gör bara det. Njut av utseende, smak och doft…

Följ min blogg med bloglovin

Idag har vi fått nya PS! till redaktionen - direkt från tryckeriet. Vi blev så nöjda med den fina bilden på Malin Berghagen. Hon kommer ha en yogaskola i varje nummer nästa år. En chans för mig och flera andra att komma igång med yoga och bli längre. Jag läste nämligen just att man blir en centimeter länge om man yogar regelbundet.
Numret kommer ut i butik den 23 december. Du får också en cd-skiva om mindfulness på köpet! En bra julklapp!

Vi är julgalna och det vet vi! Vi fortsätter stressa på ändå - fast vi varken har ork, tid, lust eller råd. I dag kan man läsa i bland annat Aftonbladet att var tredje bil som anmäls stulen i december i själva verket är bortglömd. Det är julstressen som gör att folk glömmer vart de parkerat sin bil eller att de inte ens hade någon bil med sig. De ringer in till försäkringsbolaget och anmäler den stulen. Sedan hittar de bilen på ett annat ställe i parkeringshuset - eller hemma i garaget!
Och jag undrar vad det är som får oss att bli så otroligt uppstressade inför jul. Är det alla förväntningar som andra har, som vi vill uppfylla? Är det bilden av "den perfekta julen" som påverkat oss? Är det alla egna prestationskrav som gör oss så uppe i varv? Eller alla tidningsrubriker med 359 tips inför julen?
Oavsett vad det är, så är det inte riktigt klokt. Och det är vi säkert överens om. Vi stressar runt som skållade, förvirrade höns och säger till oss själva och andra att vi är galna som stressar och pressar oss - och så springer vi vidare.
Varför inte lyssna på den där rösten som säger att vi är galna? Varför inte tagga ner lite och strunta i kraven, pressen och förväntningarna? Ingen har ändå någon större glädje av dig om du ligger utbränd under granen på julafton.
Det är i alla fall vad jag om och om säger till mig själv nu, när själva julafton ska firas hemma hos mig:
Det är lugnt - det blir bra. Det är skönt att det inte är perfekt och lite rörigt - det blir mycket mer avslappnat så. Det perfekta blir ändå tråkigt. Så lugna ner dig nu och slappna av…

Ett snabbt sätt att varva ner är att ta en kort paus och fokusera på din andning. Ta ett djupt andetag, samtidigt som du räknar tyst till sju, håll andan någon sekund och andas ut medan du räknar till sju. Håll andan och andas in igen.
Andas lugnt och jämnt. När du räknar får du hjälp att tömma hjärnan på tankar.
Upprepa några gånger. Du kan passa på att göra andningen när du är på toaletten, på bussen eller står i en hopplös kö. Små minipauser gör att man klarar vardagen mycket bättre.

Att se det ljusa och positiva i det regniga decembermörkret kan låta lite hurtfriskt, särskilt för oss som föredrar de ljusa årstiderna. Men psykologen Helena Nyström säger i senaste PS! att man faktiskt kan dra nytta av mörkret. Naturen hjälper oss att ladda om, stanna upp och reflektera över livet och oss själva.
I österländsk filosofi finns yin och yang, motsatser som dras till varandra och bildar en helhet. Utan Yin, som står för mörker, kyla, vila och passivitet, finns inget yang, som står för ljus, värme, aktivitet och energi. Så det är nu i den mörka årstiden vi kan ladda inför det ljus som kommer.
Men visst kan det vara en utmaning att få till vila just nu inför jul. Man säger att det är en arbetstagarvänlig jul eftersom det är så många helgdagar, men jag vet inte jag. Det är ju inte mindre jobb att göra bara för att det är fler helgdagar, jobbet ska ju ändå bli gjort, gärna före jul.
Men jag gör som Malin Berghagen - andas djupt - och ger mig ut i julhandeln, innan jag ska hem och ägna helgen åt glöggkalas med trevliga grannar och mys framför brasan. Och trots allt - det är bara en dryg vecka kvar till vintersolståndet - sen går vi mot ljusare tider.

Mitt mål är att inte ha några mål! Sa en vän till mig när vi pratade om coacher tidigare idag. Hon var så otroligt trött på alla mål man ska sätta, alla handlingsplaner man ska göra. Hon ville bara slappna av, vara nöjd med sig själv och sitt liv och sluta prestera för sakens skull.
Vad säger du? Är vi för fixerade vid att hela tiden ha nya mål?  Behöver vi ha nya mål i livet eller mår vi lika bra utan att sätta mål? Vilka mål har du om du har några?

Vi skriver ofta att ett sätt att stärka sin självkänsla och må bra på, är att stå upp för det man tror på och för det som är viktigt för en. Och det är ju lätt så länge man inte får motstånd. Men om du ska stå upp för dina värderingar och det du tror är rätt, fast du vet att någon annan blir ledsen eller arg på dig - då är det inte lika lätt.
Det fick jag själv prova på igår. Jag var tvungen att avsluta en kontakt jag haft, trots att jag visste att hon både skulle bli arg och ledsen på mig. Även om det var jobbigt och smärtsamt, så känner jag mig ändå lie nöjd idag, eftersom jag vet att jag gjort rätt och stått upp för det som är viktigt för mig.
Och chefredaktör som jag är, kan jag ändå konstatera att det är ute i verkligheten den riktiga personliga utvecklingen finns, inte på några tidningssidor. Men förhoppningsvis kan sidorna ändå inspirera att våga mer i verkligheten.

Idag ville jag byta humör, var mest trött och sur. Det var en massa saker jag tänkt på under helgen som gjort mig arg. Gamla och nya saker som inte riktigt är uppklarade. Att vara arg på grund av gammalt känns ju inte så konstruktivt. Så jag ville lägga om kurs, rensa bort det gamla och ta en ny kurs, mot något bättre, något gladare där gammalt groll var uppklarat. Tittade på gamla bilder och såg den här från en segling i Grekland jag gjorde i våras. Den gör mig glad. Men då kom en annan bild upp i huvudet. Vem är det egentligen som styr när jag blir så där irriterad - ja, svaret är givet - det är ju jag. Men i livet är det precis som med segling av stor båt. Ska man byta kurs så räcker det inte att vrida lite grann på rodret, ja ratten heter det visst på stora båtar. Man måste ta i ordentligt, särskilt om man vill  ändra  riktning ordentligt.  Ibland  vrider man alldeles för lite, så man fortsätter att segla åt samma håll som förut, ibland vrider man för mycket, och då får man ta och justera och vrida tillbaka lite grann tills man hittat rätt kurs.  Och så är det väl i livet också. Att bryta en vana och rensa gammalt skräp kräver lite mer än småduttande, man får liksom ta i och prova sig fram. Och med lite tur och vind i seglen, så kommer man till slut åt rätt håll... ja, förutsatt att man vet vart man ska - förstås.
Ja, så tänkte jag, och hittade en ursäkt för att lägga ut en härlig sommarbild i det gråa blöta kalla mörka.

Jag, och en del i min omgivning, brukade tycka att jag var så naiv när jag pratade om att det enda som egentligen är viktigt i livet är kärlek och att vara äkta och sann. Längtan efter kärlek och rädslan över att inte få den eller smärta över de gånger man inte fått kärlek, styr så otroligt mycket av mänskligt beteende. I varje fall om man skrapar på ytan och går till botten med varför människor agerar som de gör. Men när jag sa sådant som tonåring tyckte alltså många att jag var naiv och lite gullig på något sätt.
I helgen blev jag påmind om att jag knappast är ensam om de tankarna, och att jag knappast var naiv. Vi har ju en artikel i senaste PS! om att en bra film kan hjälpa dig att förstå dig själv. Så jag har ägnat helgen åt filmer. Jag såg filmen om Gandhi, mannen som ledde Indien till självständighet med icke-våldsprincipen. Det var en stor film som inspirerade men också gjorde att jag förstod mer av det som händer i Indien idag med konflikter mellan hinduer och muslimer. De ord han ständigt sa, som en tröst och motor till sig själv, gav mina tonårstankar rätt. ( I övrigt har han och jag tyvärr få likheter...) Kärleken och sanningens väg vinner alltid, sa han. Även om det kan verka mörkt i världen och det känns hopplöst, så vinner alltid kärlek och sanning.

Madonna är häftig. Här kommer en länk till en av mina favoriter - Like it or not. Lyssna på texten - bra pepp för alla som vill vara sig själva! Ha en bra helg!

I mina krönikor är jag väldigt klok och förnuftig. I senaste PS! skriver jag om hur viktigt det är att lyssna på varandra.
"Att verkligen lyssna är en av de bästa gåvor man kan ge", skriver jag så klokt. Och det tycker jag fortfarande. Men att leva upp till det där är ju inte alltid lika lätt.
Min dotter berättar för mig varför hon har blåmärken på benen. Och mitt i hennes mening säger jag till hennes pappa:
- Titta där är den där konserten jag pratade om. Och så börjar vi prata om den, som om hon knappt fanns.
- Jaha, tack för att ni lyssnar, säger dottern surt…
Att ha en dotter som påpekar när jag inte lever som jag lär, är mitt bästa verktyg för personlig utveckling… Vilket är ditt?

Jag har en ny idol och det är min dotters fröken Anna. I kväll var det glögg, korv, julmust och uppträdanden i skolan. Barnen sjöng och spelade otroligt bra, det är en dans- och musikskola. Sedan berättar Anna att hon tycker det är så viktigt att barnen har bra självkänsla och självförtroende – annars lär de sig ingenting. De har ägnat mycket tid åt att prata om det.

Så vad behöver vi? frågade hon barnen och de 60 elvaåringarna skrek – Kärlek! Och vad säger ni om er själva? Och barnen dunkade sig tre gånger med handen på bröstet och skrek: Jag är bra!
Hon pratar med eleverna om att de ska våga utmana sig själva och våga göra saker de inte tror de vågar.
- Och säger jag så, då måste ju jag också våga utmana mig. Det är jätteläskigt, jag är ju inte musikfröken. Men jag har skrivit en låt som jag tänker sjunga.
Sa Anna, och sjöng en underbar sång till eleverna om hur mycket energi hon får av dem och hur härligt hon tycker det är att gå till skolan varje morgon för att möta dem!  Barn och föräldrar jublade!
Tänk att ha en sådan arbetsledare! Wow! Jag är så tacksam över att min dotter har det. Själv ska jag banne mig ta och skriva en sång till PS! personal! Eller kanske något annat...

Nu har vi precis blivit klara med nästa nummer! Det är alltid lika skönt! Våra AD Lotta är nöjd, nu kan hon ta semester och fira sin födelsedag i lugn och ro! Grattis igen Lotta! Hon har städat skrivbordet - det gör hon väldigt ofta - och tar en sista koll på omslaget till nummer 1 2009. Nu ska det "bara" tryckas och kommer sedan ut precis lagom till jul!
Vår textredigerare Sara däremot har redan börjat med februarinumret och sitter klistrad vid datorn för att trolla med orden.

Att vara lycklig är inte att leva det perfekta livet, det är att stå ut med det som inte är perfekt, står det i en fransk ordspråksbok.
Det låter väldigt klokt. Men en morgonstart som denna i lätt kaos, med storgräl med dottern och bilköer på mörk och regnig decemberväg - då är det inte så lätt att stå ut med det som är långt ifrån perfekt. 
Jag blev till och med sur när någon lyste en lampa i ögonen på mig på lunchen, tills jag upptäckte att det var solen…
Då log jag i alla fall och kom ihåg att jag skulle andas också.

Det är så stressigt inför jul, så det känns jobbigt att resa bort en vecka nu, gnällde en vän i helgen när hon strax skulle iväg till sol och bad en vecka. Jag tänkte på henne i morse och om konsten att göra julen till något kul istället för stressigt.
Vi har en liten låda på kontoret med inspirationskort, som vi fått. Jag drog ett kort i morse.
Jag slutar kämpa så hårt - stod det. Och på baksidan :
Livet är menat att vara roligt, lekfullt och magiskt.
Jag släpper Luther och Jante och bejakar lusten och passionen.

Jag tar min favorit igen - den tål att upprepas ofta:
Livet är menat att vara roligt, lekfullt och magiskt....