Tidningen PS!

Vi är julgalna och det vet vi! Vi fortsätter stressa på ändå - fast vi varken har ork, tid, lust eller råd. I dag kan man läsa i bland annat Aftonbladet att var tredje bil som anmäls stulen i december i själva verket är bortglömd. Det är julstressen som gör att folk glömmer vart de parkerat sin bil eller att de inte ens hade någon bil med sig. De ringer in till försäkringsbolaget och anmäler den stulen. Sedan hittar de bilen på ett annat ställe i parkeringshuset - eller hemma i garaget!
Och jag undrar vad det är som får oss att bli så otroligt uppstressade inför jul. Är det alla förväntningar som andra har, som vi vill uppfylla? Är det bilden av "den perfekta julen" som påverkat oss? Är det alla egna prestationskrav som gör oss så uppe i varv? Eller alla tidningsrubriker med 359 tips inför julen?
Oavsett vad det är, så är det inte riktigt klokt. Och det är vi säkert överens om. Vi stressar runt som skållade, förvirrade höns och säger till oss själva och andra att vi är galna som stressar och pressar oss - och så springer vi vidare.
Varför inte lyssna på den där rösten som säger att vi är galna? Varför inte tagga ner lite och strunta i kraven, pressen och förväntningarna? Ingen har ändå någon större glädje av dig om du ligger utbränd under granen på julafton.
Det är i alla fall vad jag om och om säger till mig själv nu, när själva julafton ska firas hemma hos mig:
Det är lugnt - det blir bra. Det är skönt att det inte är perfekt och lite rörigt - det blir mycket mer avslappnat så. Det perfekta blir ändå tråkigt. Så lugna ner dig nu och slappna av…