Tidningen PS!

Det låter osannorlikt - men självförtroendet blir bättre om du färgar håret! En engelsk forskare har studerat vad som händer med kvinnor som färgar håret och har kommit fram till att kvinnor som blonderar sig får högre lön, mer sex och vågar mer. Även andra färger kan få samma verkan, även om blont är mest populärt. Den nya färgen gör att kvinnor upplever sig som mer impulsiva, kreativa, spännande, rebelliska och attraktiva. Det är som den nya hårfärgen gör att man vågar släppa fram sidor man redan har, som inte riktigt fått komma fram tidigare. Hämningar släpper och humöret går uppåt. Ska man tolka den här forskningen så sitter självkänslan och skönheten på insidan, men det yttre kan hjälpa till att få ut dem!

Att börja ta ansvar för sitt liv är inte alltid så lätt. Det kan vara mycket enklare att skylla på andra, på omständigheter eller på vad som helst. I senaste PS! skriver Åsa Jinder  om hur hon själv lyckades att börja styra sitt liv mer själv. Tidigare gick hon runt fylld av negativa tankar om sig själv, att hon var värdelös, att det inte ens var någon idé att försöka förverkliga drömmarna hon bar på. Men en dag började hon agera i ren trots mot alla osunda tankar om sig själv - och plötsligt började det hända saker i hennes liv.Hon lärde sig också älska och acceptera sig själv. Hon skriver bland annant att hon lärde sig "Älska skruttigheten" . Det gillar jag, att älska sig själv även om man är lite skruttig och har en massa brister...

Man kan faktiskt bli beroende av internet, i varje fall ha svårt att låta bli att kolla mail, blogga eller kolla in något annat. Men nu har jag faktiskt varit ledig några dagar och njutit. Och faktiskt knappt haft datorn på alls....

 Vi fortsätter söndagarnas gladbikt. Istället för att bikta allt dåligt man gjort, som man ju för övrigt har en tendens att hänga upp sig på, så berätta allt bra du gjort och varit i veckan. Kanske är det lika själavårdande som att bekänna sina synder... 

Vi söker dig som lärt dig att inte skjuta upp allt!
- Jag ska bara – Alfons Åberg, suckas det i landet av föräldrar vars barn aldrig kommer till skott med det där viktiga (tråkiga?) som de skulle göra; borsta tänderna, städa rummet, läsa läxan...
Men vuxna är minst lika bra på att skjuta upp saker. Varför göra något idag, som man kan vänta med till i morgon?
Visst, det är normalt att skjuta upp saker ibland. Men för en del kan det skapar problem för dem själva och omgivningen.
 Till ett nummer längre fram i vår skriver vi nu om uppskjutarbeteende, eller prokrastinering som det kallas inom psykologin, och vad man kan göra för att komma till skott.  Är du en före detta uppskjutare? Någon som tagit tag i sitt ständiga "jag-ska bara- beteende", kanske hos en coach eller terapeut, och numera är bättre på att hålla tider och slutföra viktiga uppgifter (utan att städa huset eller laga långkok först)? I så fall vill vi gärna prata med dig. Mejla vår frilansreporter Jennie Sjögren på jennie@snitsig.se. Nu.

Onyanserat och svartvit blir det ofta när människor pratar om coacher. I dagens Aftonblad skriver Anne-Christine Hornborg en debattartikel om de 1500 coacher som arbetsförmedlingen ska hyra in för att hjälpa arbetslösa att få jobb. Det är en artikel där allt är svart och vitt. Hon går hårt åt hela coach-världen med citat från olika coachsajter. Jag kan mycket väl förstå att man kan vara kritiskt till att arbetsförmedlingen anstället coacher. Coach har blivit ett inneord, ett yrke som drar många lycksökare som ibland på ett otydligt sätt kan sväva mellan terapi, new-age och tidvis rent lurendrejeri. Hon menar att coacherna själva kan skaffa sig en egen titel och utbildning. Och att arbetsförmedlingen inte kräver något formellt av coacherna. Men läser man arbetsförmedlingens förfrågningsunderlag ser man att de bland annat efterfrågar minst ett års erfarenhet av coachning just kopplad till arbetsmarknaden.
Det är lite synd att debatten om coacher ofta är så svartvit. Det finns trots allt sätt att sortera bland coacher. På ICF`S hemsida kan man söka efter coacher. ICF är en internationell coach organisation som certifierar coacher på olika nivåer utifrån erfarenheter och antal coachade timmar de gjort.
Själv skulle jag dra mig för att använda coacher som inte har lång erfarenhet och som inte tydligt visar att de är professionella. Lycksökare och andra som kallar sig coacher, utan någon gedigen utbildning och erfarenhet skulle jag däremot dra mig för. Men där är ju folk olika. Jag tycker också att man ska kräva att coachen tydligt berättar om sin bakgrund, utbildning och värderingar. Så man själv kan välja vad man betalar för. I forskning om terapi har man kommit fram till att metoden inte är det viktiga för resultatet, utan relationen mellan den som söker hjälp och terapeuten. Det kan man väl till stor del överföra även till coacher.
Anne-Christine Hornborg tar upp en sak som är viktig, som jag tänkt mycket på. Den har inte bara med coacher att göra, utan hela samhället, vi har en tendens att lägga alla problem och svårigheter på individen, när det ibland handlar om strukturella problem i samhället. Att hitta balans mellan att själv ta ansvar för sitt liv, och att kräva att samhället tar ansvar för de problem det skapat, är svårt. Och kanske inte något som en nyligen uppsagd person ska behöva kämpa med. Så jag hoppas att arbetsförmedlingen verkligen är noga med vilka coacher de väljer! Men att dra alla coacher över en kam, tror jag inte hjälper någon.

Jag älskar uttrycket smartlat - det fick mig att inse att jag är smart när jag är lat och inte alls slö. Att vara smartlat innebär att slarva med saker som inte är så viktiga, för att kunna vara på topp när det verkligen gäller. Det är att göra en sak i taget, att inte lägga ner en massa tid på saker som inte betyder så mycket och att inte försöka vara perfekt hela tiden, på alla områden. Motsatsen till Smartlat är Dum-duktig - alltså att vara duktig till döds. Det är skribenterna Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe som myntat orden, och i PS! skriver just Jennie mer om hur man blir smartlat och får mer gjort på jobbet, utan att jobba ihjäl sig och ha tråkigt. Och trots att jag läst de där råden om att inte kolla mail stup i kvarten och inte korrläsa varenda mail fem gånger, så behöver jag den där påminnelsen om och om igen.  

Söndag igen och dags att berömma sig själv, särskilt om du inte gjort det under veckan. Vad har du gjort denna vecka som du är nöjd med? Vad är du stolt över? Skriv och dela med dig! I barnuppfostran ska man ge barn minst fem gånger så mycket positiv bekräftelse, som kritik och tjat. Detsamma gäller väl också hur vi behandlar oss själva??!!? Så varsågoda - beröm dig själv! Själv har jag kommit igång med yoga denna vecka, samt fattat ett beslut om en sak jag ältat i flera månader!

Kärleken kan växa och hålla länge om man följer forskarna och psykologernas råd. Här några bra saker att tänka på som vi samlat från flera artiklar i PS!
* Fokusera på det som är bra!
* Visa intimitet och omtanke i vardagen.
* Berätta för din partner att du älskar henne/honom - och visa det i handling.
* Se till att ha ett bra sexliv.
* Acceptera varandra som ni är.
* Kommunicera och lyssna.
* Gräla och sätt gränser, men håll dig till det du faktiskt är arg på och inte småsaker.
* Hitta roliga sätt att försonas på när ni grälar.
* Acceptera att känslorna i en lång relation går upp och ner.
* Förvänta dig inte att enbart kärlek kan läka dina känslomässiga sår.
* Odla egna intressen och vänner, men ta också tid till din partner.
Lycka till och Glad Alla Hjärtans Dag!

Såg ni Caroline af Ugglas i  melodifestivalen? I nya PS! som kom igår berättar hon om hur hon gör för att hålla sina demoner borta. Att sticka ut har hon inga problem med, däremot får hon kämpa med att sticka in, som hon kallar det. Hon har försökt renodla det som är lite konstigt med henne, men bra. Och oavsett vad man tycker om henne som sångerska är det onekligen en färgstark individ att inspireras av..

Vissa tycks ständigt upprepa samma misstag i relation efter relation. Det är som om en autopilot slås på och man väljer samma typ av partner, fast det inte fungerat tidigare. Det är ofta omedvetet, men när man börjar förstå sina mönster kan man bryta dem. I dag i DN fortsätter serien om singlar. Daniel berättar hur han om och om igen fastnade för kvinnor som krävde att han skulle vara lyckad jämt, men som inte kunde glädjas med honom när han väl lyckades. De kunde inte acceptera honom som han var.
"Jag gav mig frivilligt in i relationerna, men var blind för mitt eget och partnerns agerande. Jag sökte mig ständigt till relationer där jag kände mig "hemma", där tidigare beteendemönster upprepades.", säger  han.
Efter att ha gått i terapi förstod han sina egna osunda mönster och kunde bryta dem. Han valde en annan typ av kvinnor - och nu har han en lång lycklig relation.
 Att förstå sig själv och hur man agerar är på många sätt en väg till ett bättre liv. När vi styr själva, istället för att låta oss styras av gamla mönster, så ökar chansen för bättre val i livet, på alla plan. För mig är psykologi just detta - ett ämne som gör att vi förstår oss själva lite bättre och därmed kan göra oss lyckligare.Och jag tror inte att alla behöver göra som Daniel och gå i terapi. Det kan räcka med att bli lite mer vaken på sitt agerande och att exempelvis lära sig mer genom att läsa en tidning.... :-)

Prova en kort 7-minutersmeditation. Lyssna på musiken och koncentrera dig på andningen.
Om tankarna flyger iväg, återgå till att fokusera på din andning. Om du vill kan du räkna långsamt till sju när du andas in, hålla andan och räknar till sju när du andas ut och så vidare. Slut ögonen om du vill, njut, koppla av och få lugn och ny koncentration på köpet...

I dagens DN börjar en serie om singelliv. Sverige är det land i Europa som har flest singlar, åtminstonde flest ensamhushåll. Ungefär hälften av alla svenskar bor ensamma. Vad beror detta på, frågar sig de intervjuade i artikeln. Har vi för höga krav på en partner? Ger vi upp för lätt? Eller har vi fått en snedvriden bild av kärleksrelationer? Eller har de flesta helt enkelt valt att leva själva? 
Vad tror ni?

Jante lever än och det vill jag protestera mot. Vi trycker ner varandra och oss själva alldeles för mycket och för ofta. Alldeles nyss hörde jag en 11-åring säga till sin spegelbild - usch vad ful jag är! Fast hon är jättesöt och fin. Vi pratade om det sedan hur det där dumma man säger om sig själv, och andra säger, till slut blir en sanning man tror på.  Därför tänkte jag upplåta denna blogg till allmänt skryt varje söndag. Skriv en eller flera kommentarer om vad du gillar med dig själv nu och i veckan som varit. Vilka bra egenskaper har du som du tänkt på just denna vecka? Vad har du gjort som varit bra? Vad är du stolt över med dig själv? Var så goda: Trotsa jante och Skryt på!! 

Enligt två kanadensiska forskare så påverkas vi mer än vi tror av bakgrundsfärgen på datorns skrivbord. Det skriver DN i den här artikeln.
Min bakgrund är blå, vilket skulle göra mitt arbete mer kreativt och nyskapande - det passar ju onekligen bra för en journalist.  Ska man komma på nya idéer ska man alltså vara i ett blått rum, menar forskarna. Blått kopplas ihop med fridfullhet, lugn och öppenhet - något som främjar nya idéer. Undrar om det är därför det brukar sägas att man ska ha blå sovrum också - de bästa idéerna kommer ju när man inte anstränger sig så mycket. Om du däremot inte vill ta risker och detaljerna är noga - då ska du ha rött!  Forskningen publiseras i tidskriften Science.

En robot som säger åt dig att äta mindre och som sällskapar dig framför TV:n kanske vore något för alla singlar? Det tror i alla fall en del japaner som håller på att utveckla en sällskaps-robot. De berättar om den i DN idag. ""Jag kallas Wakamaru. Du ska inte äta så mycket, det är inte bra för hälsan. Vilken sorts nyheter vill du lyssna till?" frågar roboten till exempel. Dem som haft roboten på försök i ett år, saknar den när den försvunnit. Ja, vad ska man säga? Det är lätt att fördöma och tycka det är knasigt. Riktiga relationer mellan människor är väl trots allt bättre. Men om en Wakamaru kunde diska, städa, tvätta, tömma kattlådan och skotta snö, så skulle i alla fall jag inte ha något emot att ha en hemma. Men inte som ersättning för vanliga människor - mer som ett komplement...
Min fantasi kan också komma på många andra sätt att använda roboten - som coach exempelvis, nån som påminner om att leva i nuet, att träna och peppar en ibland när saker och ting känns motiga. Och för alla som gillar affirmationer skulle roboten kunna säga saker på morgonen som : Du är underbar och fantastisk...
 

Du vill kanske vara kärleksfull och varm, men i verkligheten stressar du på dina barn på morgonen och vill bara att de ska bli klara, eller så snäser du till kollegan som påpekar något du glömt. Du jobbar på med något, men inte för att det är kul utan för att du egentligen innerst inne vill ha bekräftelse. Med allt vi gör har vi nämligen en avsikt, en intention, som är mer eller mindre dold.