Bitterfittan som vill älska!
Går det att förena kärlek, barn och jämställdhet? JA, det måste det göra! I går var jag och såg Bitterfittan på Stockholms Stadsteater som bygger på Maria Svelands bok med samma namn. Det handlar om en kvinna som vill existera och älska på samma villkor som männen. Och som vill fortsätta att älska sin man och vara jämställd, även när barnen kommer. Den var otroligt bra, snyggt spelat av skådisen Anna Lyons. Jag gick därifrån med många tankar om kärlek och jämställdhet, men också om personlig utveckling om att leva ett bra och sant liv. När man jobbar med personlig utveckling tänker jag ofta på det som huvudpersonen frågar sig; Vad handlar om egen privat ångest och nojjor och vad handlar om felaktiga och mossiga strukturer i samhället? Det är alltid en viktig fråga att ställa sig, så man själv inte tar på sig saker som handlar om hur vårt samhälle ser ut, att inte lägga allt ansvar på individen, samtidigt som man inte heller får bli ett offer under de strukturer som finns. Pjäsen är väl värd att se - och om inte annat - läs boken! Den är både tänkvärd, varm och rolig.
Hej Maria!
Vad är själva slutpoängen med den? Att det går eller inte? Skall försöka se den hursomhelst.
Hej Maria!
Jag har också nyligen sett Bitterfittan. Håller med dig att den var bra/välspelad/intressant.
Det var en märklig upplevelse att vara en av högst fem män i publiken. Jag undrade varför det inte var fler män i publiken? Jag som man hade stort utbyte av pjäsen och vi män är ju också intresserade av att ha hållbara relationer. Men varför kommer vi inte? Är det för att vi män tycker som Ricky Bruch? Han myntade, " En kvinna som är en meter från spisen är på rymmen".
Är övertygad att det inte är där problemet ligger! Jag tror att majoriteten av oss svenska män är positiva till jämställdhet och ser det som en självklarhet! (Vilket också togs upp i pjäsen) Tror snarare att vi män känner oss exkluderade i jämlikhetsdebatten. Självklart har kampen för jämlikhet krävt och behövt polarisering.
Ni kvinnor har kommit så mycket längre i sökandet efter en ny kvinnoroll och vi män har knappt börjat. Vad heter den manliga motsvarigheten till "Lattemamman"? Varför skildras Papparollen i svensk film nästan uteslutande som fumlig, komisk och pinsam?
Är det inte som Doris Lessing säger " Att det finns inga fria kvinnor förrens det finns fria män"?
Jag hoppas att det snart kommer en pjäs till Stadsteatern som skildrar jämställdheten ur ett manligt och kvinnligt perspektiv. Då är jag övertygad att det finns fler än fem män i salongen!
Ja, den boken är verkligen bra. Har läst den två ggr. Sen har jag den även som ljudbok. Ska lyssna på den när jag när jag jobbar, lir liksom lite roligare att jobba då.
