Nytt nummer ute!
Idag kom nya PS! och det känns som ett härligt nummer. Tina Ahlin berättar väldigt öppenhjärtligt om sin oro och nojjor och hur hon hanterar det. Sedan intervjun tänker jag på henne när jag kör över Värmdöbron, en bro som utmanar Tinas höjdskräck varje gång hon ska åka in till stan. Musikern och trädgårdsexperten Tina var en ny bekantskap för mig och en väldigt sympatisk sådan. I varje mail hon skickar får jag små fina bilder och muntra tillrop.
En annan artikel handlar om hur man gör för att sluta skjuta upp saker och istället komma till skott. Och varför vi gör det.
Inför vårens alla fester och kalas - om du nu är en sån som blir bjuden på sånt - så får du en massa tips för att bli en bättre minglare. Det finns också en hel del goda råd om hur du kan tänka när livet inte riktigt blir som du tänkt dig. Som exempelvis om du är en festprisse men aldrig blir bjuden på fester. Som vanligt är det mycket ny forskning om psykologi och personlig utveckling. Ett fullmatat nummer helt enkelt!
Åh vilket inspirerande nummer! Det ser jag fram emot att få läsa. Jag blir glad av att bara titta på framsidan. Ska puffa för PS och din blogg "hos mig".
Ge dig själv en härlig dag! // Ulrika
Jag avskyr alla studentmottagningar, dop och bröllop på våren när man alltid alltid lyckas bli inträngd i något hörn med någon uråldrig faster som absolut vill diskutera pelargoner eller något annat lika intressant.
Och de man verkligen skulle vilja mingla med verkar så himla bundis med varandra att man inte vågar närma sig deras lilla klick. Så ja, jag skulle behöva lite tips inför plågan!
Låter spännande, tycker jag!
Det där med att skjuta upp saker till den okända framtiden, som vi inte ens vet om den kommer existera. Det gör mig intresserad.
Jag träffade ett gamalt par som var på väg till skilsmässoadvokaten.
De skulle skiljas.
Jag tyckte det var lite underligt. De var ju så pass gamla och undrade om de verkligen hade tänkt över det hela.
De sa att de var helt säkra på att de skulle skiljas.
- Men varför nu? undrade jag.
- Vi ville vänta tills barnen hade dött, sa de.
Så tycks vi ofta leva våra liv.
I väntan på det som ska hända "sen".
Om det nu kommer hända.
Fridens och varma lyckönskningar till det nya numret!
/Sören
som högskolestudent kan jag tala om att det i maj känns väldigt angeläget att få veta hur man kommer till skott. efter att ha skjutit upp saker i en hel termin, menar jag.
c
Hej!
Jag läste det nya numret nu och jag är så inspirerad av den tydliga positiva tonen som ni lyckas med genomgående, utan glättighet. Bra jobbat!
Jag är också nöjd med mitt eget bidrag till tidningen :-) jag är med i artikeln som igångsättare i självhjälpsgrupper på Solkatten i Gbg (sidan 37-39).
Glad vår! önskar Maria på MIKU
PS! Marias backtrack. För jag svarar aldrig anonymt, men det försvann.
Tack alla, jag är själv väldigt nöjd med numret! Och vad roligt Maria att det var du som var med i artikeln, det visste jag inte!! Självhjälpsgrupper verkar som en väldigt bra idé, att man hjälper varandra och får någonstans att prata till punkt. Det är verkligen något som vore kul om det spreds sig ännu mer i Sverige!
Ja, jag håller med såklart. Lyssnandet och berättandet som vi "gör" i Självjhjälpsgruppen är något otroligt, människor är medmänniskor. Enkelt och utan pretantioner.
Om du klickar på min länk så kommer du till bloggen, där kan du läsa mer. Jag gillar att skicka vidare bra saker. :-)
Med vänliga hälsningar Maria
