Sätt igång bara – men hur?
Bettan har lust att göra saker: att vara kreativ och göra miljoner olika saker. Men hon kommer inte igång. Så skriver hon i ett inlägg här nere. Varför ska det vara så svårt att sätta igång? Vad säger ni andra? Några tips? Själv tänker jag på sloganen Just do it! Ibland tror jag vi tänker för mycket och har för höga krav.Vi gör handlingsplaner, målbilder, avslappningar, övningar och läser böcker och funderar på varför vi inte kommer igång. Ja, jag gör det i alla fall.
Så här sa min ena systerdotter när hon var barn:
Jag förstår mig inte på vuxna, de verkar krångla till detså.
Det är ju bara att ta reda på vad man vill, hur man gör för att göra det,
och sedan göra det.
Det kan ju låta enkelt, men det ligger något i det. När jag inte kommer igång brukar det för det mesta bero på att jag har det rätt bekvämt som jag har det eller att jag ställt för höga kravpå mig själv. Men så är det kanske inte för andra. Så läsare. Hjälp nu mig och Bettan och berätta hur ni gör när lusten finns, men ni ändå inte kommer igång…
Känner precis igen mig. Att jag inte kommer igång tror jag beror på att jag har så höga krav på mig själv. Jag vill att allt ska bli rätt och så bra som möjligt att jag lägger all tid på att planera hur jag ska göra det istället för att bara göra det. Jag har tusen små listor, planeringar, hjälpmedel, böcker mm som ska hjälpa mig att göra saker så bra som möjligt, men i själva verket bara stjälper det mig. Jag kommer ju aldrig igång med det jag faktiskt ska göra...
Jag brukar tänka: "Göra nu eller ha det kvar om en timme?". Det brukar hjälpa mig att till exempel ringa jobbiga telefonsamtal eller ta tag i det jag fått för mig är jobbigt. Egentligen är det mycket jobnbigare att skjuta upp än att ta tag i saken, det uppskjutna är ofta mycket lättare än det verkat vara i fantasin.
