Tidningen PS!

I går var jag på en föreläsning med Charlie Söderberg coachen från Lyxfällan. Han pratade om hur vi kan bli rika. För honom består rikedom av tre saker:
-  kroppslig och fysiskt rikedom, alltså att ha bra hälsa
- inre rikedom, att må bra inombords i själen
- ekonomisk rikedom, att ha balans mellan tid och pengar
Han tycker att vi alltför ofta satsar på en av dessa tre istället för att se att vi faktiskt kan få alla tre. Det största hindret vi har för att bli rika är våra egna attityder. Att vi tror att man måste vara rik för att kunna bli rikare, att vi inte är typen som blir rika eller att det på något sätt är fult eller fel att vara rik. För att bli rik behöver jag kunna se vad hos mig själv som är det största hindret för att jag ska kunna få ett rikt liv, på alla plan.
Han pratade också om hur vi får in mer pengar genom att hitta sådant som ger pengar medan vi sover. I vanliga fall får vi lön för att vi arbetar, vi lägger ner vår egen energi och tid för att få en lön som vi sedan betalar våra skulder med. Det gör oss stressade, eftersom vi är beroende av lönen. Försvinner den är de flesta av oss i en djup ekonmisk kris ganska snabbt. Det kallas stressekonomi. I en generativ ekonomi så gör du en insats som ger dig pengar under lång tid framöver. Han tog som exempel att äga hyreshus, att investera sina pengar i sådant som ger avkastning eller royalty.
Jag tror att det viktigaste vi kan göra är att förändra vår syn på pengar och rikedom. Vi har så många uppfattningar om vad ekonomi och rikedom är. Och de inre bilderna är vårt största hinder för att få det liv vi egentligen vill ha.
Men ett snabbt och enkelt sätt att bli lugnare är att få kontroll över din ekonomi, att veta precis hur dina inkomster och kostnader ser ut idag. När du vet vart du är och vilka hinder du har är det lättare att sätta mål och nå dem!

Vi är rädda för att vi ska få en massa ansvar om vi börjar lyssna på de tonårstjejer som mår dåligt, säger Therése Eriksson som skrivit boken Vi har ju hemligheter i den här familjen. I den beskriver hon sin uppväxt med en psykiskt sjuk och alkoholiserad mamma. Ingen vuxen såg henne eller frågade henne hur hon mådde, trots att hon var en utåtagerande barn.
-Många vuxna som ser att barn mår dåligt säger att de inte vill inkräkta på deras integritet. Men skit i deras integritet, uppmande hon alla vuxna på ett seminarium på bokmässa.
- Var inte den där vuxna som också går förbi och inte låtsas se! Hon tycker också att vi måste respektera tonåringarnas känslor, även om vi som vuxna kan tycka att de är överdramatiska. Therése har startat föreningen Maskrosbarn som stöttar barn och ungdomar med alkoholiserade eller psykiskt sjuka föräldrar. Hon är runt och föreläser om sitt liv och försöker vara en förebild. Hon vill visa att det finns hopp, att det går att bli en lycklig vuxen även om man vuxit upp i en trasig familj. Hon är en förebild, värd att inspireras av! Läs mer om henne i DN.

Utmattningssjukdomar bland unga kvinnor under 45 år ökade med 325 procent, från 2000-2004, berättar Christin Mellner, forskare på psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Hon föreläste på bokmässan om varför unga kvinnors hälsa blivit sämre. Det är både de unga tjejerna och unga kvinnor som fått sämre psykiskt hälsa berättade hon. Bland gymnasietjejer är det runt 40 procent som har utmattningssymtom. Varför det just är tjejer och kvinnor som drabbas beror på att kvinnor i högre grad än män har en prestationsbaserad självkänsla, berättade hon. Det innebär att vara beroende av att vara duktig för att känna sig värdefull. Man driver sig själva extremt hårt.
Hon gav förslag på vad vi kan göra för att förbättra situationen. Som individ ska man lära sig att sätta gränser och säga nej, lära sig be om hjälp, se till att få egen tid och se till att sova. Företag och chefer måste börja ge feedback på arbetsinsatser och också visa tydligt när man arbetat tillräckligt mycket med en uppgift. Det måste finnas tydliga mål och tid för vila mellan olika projekt och deadlines. Christin Mellner avråder också från ständiga omorganisationer som bara skapar stress. Det har också visat sig att omorganisationer sällan leder till minskade kostnader.

En skrikande naken nioårig flicka springer för att komma undan napalmbombernas eld. Brännskadad överlever hon trots allt. Och bilden på henne öppnade ögonen på många människor under Vietnamnkriget. Idag är Kim Phúc en kvinna på 46 år som arbetar för att hjälpa barn som blir offer i krig eller terrordåd. Idag intervjuas hon i DN. Klicka och läs här.
Det är en gripande artikel om en kvinna som lyckats komma förbi hat, bitterhet, ilska och sorg, för att nu känna tacksamhet över sitt liv. Hon har accepterat sitt öde och förlåtit, berättar hon. Hon säger att händelsen har gjort henne ödmjuk. När hon nu ser bilden på sig själv som liten tänker hon att allt är möjligt. Om hon kunde få ett bra liv, ja, då kan alla klara det.
Texten ger hopp. Människans psyke har en fantastisk läkeförmåga trots allt!
Läs också mitt inlägg om unga kvinnors hälsa här!

Unga kvinnor är den grupp i samhället som mår sämst. Alla vi andra får bättre hälsa, medan unga kvinnors blir sämre. Och det är inte den fysiska hälsa som är det största problemet, utan den psykiska. PS! har samlat fakta om hur unga kvinnor mår och det är ingen rolig läsning. Det är dags att göra något konkret! Men vad ska vi göra? Vad kan vi göra? Det hjälper ingen att vi blir upprörda om vi inte gör något åt det. Det hjälper inte heller att vi drabbas av någon form av moralpanik.
Vi kan stötta dem som behöver det. Vi kan vara förebilder och tycka att vi själva duger som vi är. Vi kan peppa unga kvinnor och tjejer att ta för sig utan att ojja oss och kritisera dem när de väl gör det. Vi kan själva leva efter de råd vi ger unga kvinnor och sluta jaga prestationer och ge oss själva och andra orimliga krav och förväntningar.
I tidningen som kommer ut i butik den 22 september hittar ni fakta om unga kvinnors hälsa. Ni möter ett gäng tjejer som berättar hur de ser på saken. Fyra ung/gamla kvinnor ger också råd om vad vi kan göra för att bromsa den negativa utvecklingen.  Klicka här för att se lite av den fakta vi har i tidningen.
Vad tycker ni själva? Vad kan vi göra för att stoppa den negativa trenden för unga kvinnors hälsa? Skriv och debattera! Dina inlägg kan publiceras i kommande nummer av PS!

–Äter mer psykofarmaka än andra grupper
–Allt fler får psykiatrisk slutenvård
–Antalet självmord ökar
–Allt fler vårdas på sjukhus för alkoholförgiftning
–Undervikt är vanligast i den här gruppen
–Röker dubbelt så ofta som killarna
–Ringer mest av alla till Bris för att tala om psykisk ohälsa
- Allt fler sjukskriver sig för stress eller depression
- Den psykiska ohälsan ökar

Läs också fler inlägg om unga kvinnors hälsa - ett av de teman vi har i nya PS!

Vill vi ha det så här? Vad kan vi göra?

Helena Norberg och Marie Krabbsjö vann biljetter till seminariet med Robin Sharma som var i fredags i Göteborg. De var väldigt glada och nöjda! Robin Sharma pratade om att Leda utan en titel - alltså att ta kontroll och ansvar över sitt eget liv och sin egen lycka. Ett av de många råden han gav var att börja varje morgon med att fundera över hur just denna dag kan bli den bästa i ditt liv hittills och sedan sätta upp fem mål, fem saker, du kan göra för att din dag ska bli så bra. Han gav också många andra råd, verktyg och tankar som jag återkommer till. Biljetterna till seminariet lottades ut i förra PS!, då vi också hade med Robin Sharmas bok Munken som sålde sin Ferrari. Tidningen ligger ute några dagar till - så har du ännu inte köpt den - skynda fynda!

Jag har börjat en kurs i mindfulness, förmågan att leva i nuet. Jag har tyckt att jag är ganska så bra på att leva här och nu och att njuta av stunden. Men nu börjar jag undra. Mina tankar snurrar ju hela tiden. Det är små monologer, funderingra och fantasier uppe i huvudet hela tiden. Jag är ofta antingen i framtiden eller i dåtiden i mina tankar. Eller så blir jag otålig. Undrar vad jag missar av nuet då?
Mindfulness handlar om att kunna uppleva nuet utan att värdera det eller försöka styra det. Att bli mer närvarande i det som faktiskt händer. Den amerikanske läkaren Jon Kabat- Zinn har utvecklat mindfulness för att hjälpa människor att minska stress och att bli mer närvarande. Heidi Andersen, som har kursen jag går, tog hit John för flera år sedan och nu har mindfulness blivit stort även i Sverige. Läs om kursen här. Mer om mindfulness finns på Jon Kabat-Zinns hemsida.
Kursen jag går är åtta gånger. Första gången fick vi äta ett russin - väldigt närvarande. Vi började med att känna på russinet, vad har det för struktur, form och känsla. Sedan luktade vi på det, tittade på det och till sist åt vi det långsamt för att verkligen känna smaken. Övningen är för att verkligen bli närvarande i det vi gör. Hur ofta känner vi verkligen vad det är vi äter?
Varje dag i en vecka har jag fått i hemläxa att göra en vanlig rutin totalt närvarande. Så nu borstar jag tänderna helt koncentrerad på hur det känns, luktar och smakar. Det tar mig ungefär en halv minut att vara någon annanstans i tankarna. Då gäller det att gå tillbaka till det jag höll på med, utan att klandra mig för att jag inte riktigt "lyckas". 
Jag är omedvetet frånvarande rätt så ofta. Känns det igen! Det ska bli spännande att se hur det är om åtta veckor!

På allmänn begäran kommer här min krönika från PS! nummer 7 som finns i din butik nu!

Det låter ju inte direkt sammanhängande, sa en kvinna till mig på en middag härom kvällen, när jag berättade om mina olika yrken. Lite lätt nedlåtande, men jag kände igen kommentaren.
Jag har fått liknande synpunkter på min karriär flera gånger. De flesta har inte ens tyckt att jag haft någon karriär. Inte förrän jag fick ett chefsjobb, då hade jag plötsligt blivit framgångsrik i andras ögon.
Vi har en rätt enkelspårig syn på karriär. Att göra karriär är att klättra i hierarkin, få mer makt och tjäna mer pengar. Jag har aldrig känt igen mig i den bilden. Ändå har jag påverkats av den, till och med tyckt själv att jag varit lite av en hoppjerka som aldrig kunnat bestämma mig. Ni hör ju hur det låter: först civilekonom med internationell inriktning, sedan journalist, sedan dramapedagog och improvisationsskådespelare och så lite psykologiutbildningar ovanpå det. Det hänger ju inte alls ihop. Det finns ingen röd tråd alls. Eller gör det?
Jag svarade kvinnan på middagen, att jag i det jobb jag har nu faktiskt har stor nytta av alla jobb och utbildningar jag har. Alla olika trådar har knutits ihop. Och det som verkade rörigt och veligt, visade sig vara perfekt för mig. Jag har faktiskt gjort karriär, men på mitt sätt.
Därför blev jag glad när läste artikeln om att hitta sin karriärtyp och få roligare på jobbet, i detta nummer. Forskare har kommit fram till det jag länge tyckt: Vi ser för snävt på karriärbegreppet, och det får folk att känna sig missnöjda på jobbet för att de inte passar in i mallen. Forskarna säger också att företag och organisationer missar en massa goda förmågor, eftersom de bara ser till drivkrafterna hos den traditionella karriärtypen. Alla vill inte ha högre lön och chefsbefattning som belöning. Frihet, fördjupning, projektledning eller omväxling kan vara lika åtråvärt.
Om företag och personalansvariga känner till dessa olika karriärtyper blir personalpolitiken bättre och människor mår bättre. Det tjänar företagen på. Då förlorar de inte kompetent personal som istället söker sig till företag som kan anpassa belöningar efter olika människors behov.
Den typ jag mest känner igen mig i är den episodiska. Vi drivs av oberoende och omväxling och byter ofta jobb. Vi mår bra av förändring och kan lätt anpassa oss. Vi vill helst av allt ha frihet och omväxlande uppgifter.
Nästa gång någon lite nedsättande kommenterar mina olika yrkesval kan jag nu berätta för dem att jag är en typisk episodiker. Hett eftertraktad på arbetsmarknaden, eftersom samhället behöver folk som är snabba, rörliga och lätt anpassar sig vid förändringar.
Ta reda på lite mer om dina drivkrafter på jobbet, du också. Då kanske ditt jobb både blir roligare och mer lustfyllt, nu när vi ska komma igång och jobba igen efter semestern.