Tidningen PS!

Personlig utveckling & psykologi

Tråkig fakta om unga kvinnor

Unga kvinnor och tjejer behöver vuxna förebilder som vågar möta dem, hela vägen, kliva in på deras spelplan, med kärlek, sunt förnuft, värdighet och friskt tänk som riktning, och som vågar stå kvar.
All form av hjälp tycker jag ska bygga på att hitta det friska i tjejerna och hjälpa dem att växa i det. För det krävs mod av omgivningen, att den vuxna världen går före med trovärdighet och närvaro. Mammor och pappor, t.o.m. hjälpande instanser av vår tid har inte alltid tiden och förmågan att vara där så som våra barn och ungdomar behöver.
Tak över huvudet, fysisk närvaro, materialistisk trygghet räcker en bit, men inte hela vägen. Barnens brist på näring, känslomässigt, mentalt och fysiskt, visar sina tydliga symptom.

Barn och ungdomar skulle må bra av att ha en "ängel" vid sin sida, någon som möter dem där de är, ur ett friskt perspektiv, med friska förväntningar, med friska mål. Någon som är sund i sin egen grund, medveten om sin egen utveckling, har en idé om vad som spelar roll i livet, och som har förmågan att SE människan bakom symptomen. Någon som kliver in på tjejens spelplan och vägrar att vika från hennes sida. Tills hon går i rätt riktning.

Jag har själv erfarit en skrämmande brist hos den hjälp som idag erbjuds tjejer med självmordstankar, depression och fobier. Jag saknade den eftersökta kompetensen inom vården, den mänskliga och humana, som vågar möta tjejen bakom problemet, som inte stannar upp och grottar i det onda utan som verkligen ger sig hän åt att förstå vad det är som ligger bakom det symptom hon uppvisar.

Jag är själv tonårsmamma och vet att det viktigaste jag kan göra är att finnas där för mina barn och sopa upp det som jag själv varit med och orsakat i deras grund, såväl känslomässig, mental som fysisk. Och jag har upplevt magin i att vara mamma med en go känsla i magen - när jag inte längre agerar utifrån skuld utan styrs av den villkorslösa kärleken till mina barn och min värdighet. Att vara mamma och förälder kräver arbete! Det är en livsviktig uppgift som kräver kompetens i form av att vi vågar titta på oss själva, hela oss själva och grunda oss i det som vi står för i hjärtat. En ungdom k ä n n e r när vi är förankrade genom känsla tanke och handling och när vi förmår möta dem och deras värld.

Möt dem, lyssna, våga gå än längre in, våga vara obekväm, våga säga sanningen, var lyhörd för det som sägs mellan raderna och sätt stopp för all manipulation, spel och utåtagerande som får alltmer plats för att vi vuxna inte "orkar" eller vågar göra vårat jobb, eller för att vi själva inte är beredda att lägga undan vår manipulation och vårt spel. Visa dem att de är värda vår uppmärksamhet, kärlek och vårt ledarskap - ord räcker en bit - men handling går hela vägen! Hjälp dem att hitta en frisk riktning och var med dem i byggandet av den, fysiskt, mentalt och känslomässigt närvarande. Något annat köper de inte.

Vad kan vi GÖRA? tycker jag är en bra fråga.
Ungdomarna behöver hjälp som innefattar fysisk praktisk handling.

Så som jag ser det som ung kvinna. Så är det så att de vänner jag har som har haft den här typen av bekymmer har bra föräldrar och inga egentliga problem. De har vänner och pojkvän. Men jag har kommit fram till att de inte känner att de har hittat sin egna väg eller "deras mening med livet" eftersom unga kvinnor har mycket press från omvärlden, media, vänner och helt ärligt människor som tror sig veta hur en ung kvinna ska vara. Man ska ha åstadkommit väldigt mycket när man redan är 18 år gammal.

Sedan är vi ett ytterst bekvämt folk i denna tidsepok. Vi tittar mycket på tv, och även när vi är med vänner så är det alltid tv som slås på för att se film eller en serie. För att sedan diskutera precis vad de har sett. Det jag försöker komma till är att unga kvinnor behöver mening. De behöver "viktigare" saker att fylla sitt liv med. Kanske hjälpa de som inte har de så bra, som tyvärr finns även i vårat rika land. Eller läsa en bok istället. Bilda bokklubb i höstruskiga dagar eller hjälpa andra som inte mår bra. Det behövs även mer grupper för tjejer att prata av sig. Jag tror inte att antidepressiva fungerar för alla och tyvärr så skrivs det ut allt för ofta. Sedan så är det svårt att stoppa grupptryck. Det är ju oftast därför man börjar röka, eller dricka alldeles för mycket. Men bättre förebilder, på starka, självständiga kvinnor kan hjälpa.

Jag har också varit deprimerad och fick 2 stycken stress relaterade sjukdomar som 21 åring och ska jag vara ärlig, så var det verkligen inte värt allt stressande. Men jag hittade min mening med mitt vardagsliv, och slutade lyssna på alla dessa människor som tycks åstadkomma så mycket på kort tid. men som egentligen inte är lyckliga med det. Jag insåg att mina problem var ytliga. För jag har ju tak över huvudet och mat på bordet. Jag hjälpte till i frivillighets organisationer och engagerade mig i att ta det lugnare, och vara det realistiska stödet för mina vänner.