Caroline af Uggla väcker känslor!

Caroline af Uggla

Caroline af Ugglas låt Snälla, snälla är favorit i melodifestivalen på lördag. I varje fall bland Aftonbladets läsare. Samtidigt väcker hon starka känslor, antingen gillar man henne eller så verkar folk bli väldigt upprörda och ogilla henne starkt! Sådant gör mig alltid nyfiken.

Varför? Vad är det som får folk att reagera så starkt? Visst, hon är udda, vilket hon ju pratar om i senaste PS!. Och hon trotsar Jante och det kan ju vara provocerande. Men jag tror också att Monica Gunne är något på spåret i sin krönika i Aftonbladet. Där skriver hon att det är Carolines äkthet som gör att folk gillar henne. Och att hon visar äkta, inte helt tillåtna känslor. Att hon inte använder några klassiska inställsamma knep för att bli gillad.

Hon bara är – som hon är – och hon försöker inte passa in. Det gör henne ärlig och det känner man. Och det är ju otroligt skönt att folk gillar det. Men jag undrar fortfarande vad som rör sig inom dem som ogillar henne så starkt, vad är det hon väcker? Får man inte vara annorlunda? Måste kvinnor vara leende och inställsamma? Eller vad är det?

Ugglas kvar i topp

Läsarfavoriten laddade med sin superkör inför schlagerfinalen

Efter ”Andra chansen” har Caroline af Ugglas seglat upp som läsarnas favorit.

Här laddar hon upp inför finalen – med sin 600 personer starka kör framför sig.

– Det här väljer jag aldrig bort, det här är på riktigt, säger hon till Nöjesbladet.

Det är måndagskväll i en kantnaggad aula intill gymnasieskolan Frans Schartaus i Stockholm.

Och precis som alla andra måndagar så leder Caroline af Ugglas, 36, med stark hand och mycket energi sin 600 personer starka kör i samsång.

– Jag har två liv just nu, det är schlagern och så det här, säger hon och pekar ut mot området där kören varje vecka blickar upp mot henne.

”Hon är så underbar”

I över sex år har hennes ”Kör för alla” dragit vanliga Svenssons som vill sjunga ut för full hals.

Måndagar i Stockholm, torsdagar i Uppsala. Och en sak kan du vara säker på – här är hennes fans många.

– Man hör ju snacket bland folk att alla ska in och rösta, säkert flera gånger, vi tycker hon är så underbar, säger Ann-Sofie Björnman, 38, som åker från Hägersten varje måndag för att sjunga med Caroline.

Även i Nöjesbladets stora undersökning på aftonbladet.se så har Caroline under det senaste dygnet seglat upp som finalfavorit – före mer etablerade stjärnor som Måns Zelmerlöw och Alcazar.

Sent på måndagskväll hade över 34 000 personer röstat på sin vinnare – då ledde Caroline med 18

procent av rösterna mot Måns Zelmerlöws 15,2 procent.

– Det är ju skitroligt, men det känns skitkonstigt, säger af Ugglas när vi läser upp resultatet.

Tunga favoritfall

Men så har ju också årets tävling förvånat.

Flera av de mer rutinerade artisterna har fallit tungt, medan mer ovanliga bidrag som Malena Ernman eller Caroline af Ugglas tagit sig hela vägen till final och nu topprankas av läsarna.

– Jag tror det börjat slå igenom med annorlunda saker nu som Amy Winehouse, Duffy och annan retro. Folk gillar det. För det har varit mycket datorer, dans, glam och hajpat nu så det kan bli en reaktion, säger Caroline.

Ugglas låt handlar om vår rätt att gny

Snälla, snälla, snälla.

Hände det inte något märkligt, när sångerskan och körledaren Caroline af Ugglas, 36, intog Melodifestivalens scen och sjöng sin Snälla, snälla?

Var det inte som om af Ugglas släckte ner högkonjunkturens hela glitterkultur med en enda ton?

Med en enda klagande ton.

En ton som mot alla odds förde henne till finalen i Globen.

”Jag ber dig snälla, snälla,

snälla, snälla

stanna kvar hos mig

för jag behöver ju dig.”

Men det var mer än den där klagande tonen.

Caroline af Ugglas bröt mot allt. Hon tog död på det uttjatade se-på-mig-blinget.

Hon var anti. Hon var vanlig. Hon var en av oss.

Janis Joplin-lik stod hon där på scenen.

En hes röst.

En vit klänning. Turkosasa stövlar med låg klack. Ett kroppsspråk som ingen någonsin har sett på en scen. Och så det där tunga elefantlyftet med det vänstra benet.

Också något nytt. Något som ingen tidigare hade sett.

”Ja, jag vet att det är

lågt att be

men jag skiter i det.”

Och Caroline af Ugglas har också lyckats skaka av sig de gamla tjejknepen. Här finns inga vickande höfter eller små energiska cirkelrörelser med handen.

Inga fjädrar.

Inga strumpeband.

Inget tutt-arrangemang.

Inget svallande hår.

Här finns bara den där sällsynta äktheten.

Ett känslogny som kommer inifrån. Som kommer någonstans långt inifrån kroppen.

Från smärtpunkten.

Från det där onda stället som gör oss så sörjiga i huvudet. Som gör att vi säger fel saker till fel personer. Och som gör att vi ångrar oss för vad vi sa. Och för vad vi gjorde. Ja, herregud, låt oss glömma allt det där.

”Jag kunde se.

Ja, jag kunde se

Jag såg att du var på väg till en annan kvinna bort från mig.”

Låtskrivaren Caroline Ugglas ”Snälla, snälla” handlar om vår rätt att gny. Om rätten att vara patetisk. Att vara lägre än det allra lägsta.

”Så snälla hjälp mig fatta

hjälp mig att förstå.

Ja, vad har jag gjort för fel

Som har fått dig att gå?”

Men ni hör väl tonfallet?

Det där äkta. Och det är just den där sällsynta äktheten som får de andra stjärnorna att blekna. Att slockna som godnattlampor.

Så låt mig nu få göra en spaning in i lågkonjunkturens mörker. Sångaren och körledaren Caroline af Ugglas är steget före.

Det äkta skimrar långt där inne i det osäkra.

Äkthet och äkta känslor.

 

Skriv en Kommentar

Kommentera

Din epost kommer inte att visas.


*