Tidningen PS!

Det går just nu inte att kommentera på bloggen. Så vill du skriva ett inlägg så återkom på måndag eller tisdag så hoppas jag att det ska vara fixat då! Det går inte heller att se de senaste dagarnas inlägg, men jag lovar - de kommer tillbaka!!! Ledsen för detta!

De senaste åren har sjukskrivna setts som människor som utnyttjar systemet. Den som får sjukpenning har misstänkliggjorts och försäkringskassan har begärt orimligt mycket av sjukskrivna. Jag har en vän som var sjukskriven för stressreaktion. När hon skulle fylla i blanketten från försäkringskassan för att få sjukpenning blev hon helt slut. På en av alla rader hon skulle fylla i stod det att hon skulle beskriva sina besvär och varför hon inte kunde jobba. Hon skrev: "ett av mina symtom är att jag inte förstår ett ord av denna blankett och inte har någon ork överhuvudtaget för att fylla i den." Tro det eller ej - hon fick sjukpenning ändå! Men för de flesta är motståndet och besvären mycket större än så. Den modiga läkaren Jenny Fjäll protesterar idag i DN mot de nya hårdare kraven på sjukskrivna. En otroligt bra och tänkvärd artikel. Läs den här.

ill: Lene Due-Jensen

Hur bråkar du? Är du en som ständigt går i kamp, som lätt blir arg och tycker att det är en mänsklig rättighet att få skälla ut folk? Eller flyr du hellre undan konflikter genom att låtsas att de inte finns, släta över eller bita ihop och gör vad som helst för "husfridens" skull? Ingen av de här två typerna brukar lyckas särskilt bra med att uppnå vad de vill i en konflikt. Den tredje konfliktstilen vet när det är dags att stå upp för sig själv och när det är dags att släppa en konflikt. Lär man sig att hantera konflikter lite smartare brukar det vara lättare att få sin vilja fram. Och som med så mycket annat är bättre självkänsla en väg till att bli lite bättre på att hantera konflikter.  Jag har själv gjort testen vi har om konfliktstilar i tidningen och kom fram till att jag numera har en så kallad balanserad konfliktstil. Vad skönt tänkte jag, det har alltså lönat sig att utvecklas.... Vilken typ är du, tror du? 

Nu ligger vårt nummer med Caroline af Ugglas bara ute några dagar till. I intervjun berättar hon om sin uppväxt, depressioner och hur hon utvecklats som människa. Hon är öppen och berättar om sig själv, sin utveckling och om hur hon ber till sin husgud. Nästa nummer kommer ut den 24 mars och då kommer en öppenhjärtig intervju med Agneta Sjödin.

Caroline af Ugglas låt Snälla, snälla är favorit i melodifestivalen på lördag. I varje fall bland Aftonbladets läsare. Samtidigt väcker hon starka känslor, antingen gillar man henne eller så verkar folk bli väldigt upprörda och ogilla henne starkt! Sådant gör mig alltid nyfiken. Varför? Vad är det som får folk att reagera så starkt? Visst, hon är udda, vilket hon ju pratar om i senaste PS!. Och hon trotsar Jante och det kan ju vara provocerande. Men jag tror också att Monica Gunne är något på spåret i sin krönika i Aftonbladet. Där skriver hon att det är Carolines äkthet som gör att folk gillar henne. Och att hon visar äkta, inte helt tillåtna känslor. Att hon inte använder några klassiska inställsamma knep för att bli gillad. Hon bara är - som hon är - och hon försöker inte passa in. Det gör henne ärlig och det känner man. Och det är ju otroligt skönt att folk gillar det. Men jag undrar fortfarande vad som rör sig inom dem som ogillar henne så starkt, vad är det hon väcker? Får man inte vara annorlunda? Måste kvinnor vara leende och inställsamma? Eller vad är det?

Det låter osannorlikt - men självförtroendet blir bättre om du färgar håret! En engelsk forskare har studerat vad som händer med kvinnor som färgar håret och har kommit fram till att kvinnor som blonderar sig får högre lön, mer sex och vågar mer. Även andra färger kan få samma verkan, även om blont är mest populärt. Den nya färgen gör att kvinnor upplever sig som mer impulsiva, kreativa, spännande, rebelliska och attraktiva. Det är som den nya hårfärgen gör att man vågar släppa fram sidor man redan har, som inte riktigt fått komma fram tidigare. Hämningar släpper och humöret går uppåt. Ska man tolka den här forskningen så sitter självkänslan och skönheten på insidan, men det yttre kan hjälpa till att få ut dem!

Man kan faktiskt bli beroende av internet, i varje fall ha svårt att låta bli att kolla mail, blogga eller kolla in något annat. Men nu har jag faktiskt varit ledig några dagar och njutit. Och faktiskt knappt haft datorn på alls....

Onyanserat och svartvit blir det ofta när människor pratar om coacher. I dagens Aftonblad skriver Anne-Christine Hornborg en debattartikel om de 1500 coacher som arbetsförmedlingen ska hyra in för att hjälpa arbetslösa att få jobb. Det är en artikel där allt är svart och vitt. Hon går hårt åt hela coach-världen med citat från olika coachsajter. Jag kan mycket väl förstå att man kan vara kritiskt till att arbetsförmedlingen anstället coacher. Coach har blivit ett inneord, ett yrke som drar många lycksökare som ibland på ett otydligt sätt kan sväva mellan terapi, new-age och tidvis rent lurendrejeri. Hon menar att coacherna själva kan skaffa sig en egen titel och utbildning. Och att arbetsförmedlingen inte kräver något formellt av coacherna. Men läser man arbetsförmedlingens förfrågningsunderlag ser man att de bland annat efterfrågar minst ett års erfarenhet av coachning just kopplad till arbetsmarknaden.
Det är lite synd att debatten om coacher ofta är så svartvit. Det finns trots allt sätt att sortera bland coacher. På ICF`S hemsida kan man söka efter coacher. ICF är en internationell coach organisation som certifierar coacher på olika nivåer utifrån erfarenheter och antal coachade timmar de gjort.
Själv skulle jag dra mig för att använda coacher som inte har lång erfarenhet och som inte tydligt visar att de är professionella. Lycksökare och andra som kallar sig coacher, utan någon gedigen utbildning och erfarenhet skulle jag däremot dra mig för. Men där är ju folk olika. Jag tycker också att man ska kräva att coachen tydligt berättar om sin bakgrund, utbildning och värderingar. Så man själv kan välja vad man betalar för. I forskning om terapi har man kommit fram till att metoden inte är det viktiga för resultatet, utan relationen mellan den som söker hjälp och terapeuten. Det kan man väl till stor del överföra även till coacher.
Anne-Christine Hornborg tar upp en sak som är viktig, som jag tänkt mycket på. Den har inte bara med coacher att göra, utan hela samhället, vi har en tendens att lägga alla problem och svårigheter på individen, när det ibland handlar om strukturella problem i samhället. Att hitta balans mellan att själv ta ansvar för sitt liv, och att kräva att samhället tar ansvar för de problem det skapat, är svårt. Och kanske inte något som en nyligen uppsagd person ska behöva kämpa med. Så jag hoppas att arbetsförmedlingen verkligen är noga med vilka coacher de väljer! Men att dra alla coacher över en kam, tror jag inte hjälper någon.

Kärleken kan växa och hålla länge om man följer forskarna och psykologernas råd. Här några bra saker att tänka på som vi samlat från flera artiklar i PS!
* Fokusera på det som är bra!
* Visa intimitet och omtanke i vardagen.
* Berätta för din partner att du älskar henne/honom - och visa det i handling.
* Se till att ha ett bra sexliv.
* Acceptera varandra som ni är.
* Kommunicera och lyssna.
* Gräla och sätt gränser, men håll dig till det du faktiskt är arg på och inte småsaker.
* Hitta roliga sätt att försonas på när ni grälar.
* Acceptera att känslorna i en lång relation går upp och ner.
* Förvänta dig inte att enbart kärlek kan läka dina känslomässiga sår.
* Odla egna intressen och vänner, men ta också tid till din partner.
Lycka till och Glad Alla Hjärtans Dag!

Såg ni Caroline af Ugglas i  melodifestivalen? I nya PS! som kom igår berättar hon om hur hon gör för att hålla sina demoner borta. Att sticka ut har hon inga problem med, däremot får hon kämpa med att sticka in, som hon kallar det. Hon har försökt renodla det som är lite konstigt med henne, men bra. Och oavsett vad man tycker om henne som sångerska är det onekligen en färgstark individ att inspireras av..

Enligt två kanadensiska forskare så påverkas vi mer än vi tror av bakgrundsfärgen på datorns skrivbord. Det skriver DN i den här artikeln.
Min bakgrund är blå, vilket skulle göra mitt arbete mer kreativt och nyskapande - det passar ju onekligen bra för en journalist.  Ska man komma på nya idéer ska man alltså vara i ett blått rum, menar forskarna. Blått kopplas ihop med fridfullhet, lugn och öppenhet - något som främjar nya idéer. Undrar om det är därför det brukar sägas att man ska ha blå sovrum också - de bästa idéerna kommer ju när man inte anstränger sig så mycket. Om du däremot inte vill ta risker och detaljerna är noga - då ska du ha rött!  Forskningen publiseras i tidskriften Science.

En robot som säger åt dig att äta mindre och som sällskapar dig framför TV:n kanske vore något för alla singlar? Det tror i alla fall en del japaner som håller på att utveckla en sällskaps-robot. De berättar om den i DN idag. ""Jag kallas Wakamaru. Du ska inte äta så mycket, det är inte bra för hälsan. Vilken sorts nyheter vill du lyssna till?" frågar roboten till exempel. Dem som haft roboten på försök i ett år, saknar den när den försvunnit. Ja, vad ska man säga? Det är lätt att fördöma och tycka det är knasigt. Riktiga relationer mellan människor är väl trots allt bättre. Men om en Wakamaru kunde diska, städa, tvätta, tömma kattlådan och skotta snö, så skulle i alla fall jag inte ha något emot att ha en hemma. Men inte som ersättning för vanliga människor - mer som ett komplement...
Min fantasi kan också komma på många andra sätt att använda roboten - som coach exempelvis, nån som påminner om att leva i nuet, att träna och peppar en ibland när saker och ting känns motiga. Och för alla som gillar affirmationer skulle roboten kunna säga saker på morgonen som : Du är underbar och fantastisk...
 

Du vill kanske vara kärleksfull och varm, men i verkligheten stressar du på dina barn på morgonen och vill bara att de ska bli klara, eller så snäser du till kollegan som påpekar något du glömt. Du jobbar på med något, men inte för att det är kul utan för att du egentligen innerst inne vill ha bekräftelse. Med allt vi gör har vi nämligen en avsikt, en intention, som är mer eller mindre dold.

Äntligen börjar det komma forskning om kvinnor och hjärtinfarkt. Tidigare var forskningen mest inriktad på män. Och det är stor skillnad på hur mäns och kvinnors hjärtinfarkter ser ut. Att stressnivån också påverkar hjärtat är ju rätt så känt. Men kvinnor lider mest av stress i sina relationer, medan mannen känner mer stress på jobbet.
I dag i DN berättas det om forskning som professor Kristina Orth-Gomér gjort. Kvinnor som haft hjärtinfarkt fick olika former av behandling efter sin infarkt. Några fick medicin, andra fick medicin och en specialkurs i stresshantering. Dödligheten i stressgruppen var tre gånger lägre! Att lära sig hantera stress är alltså otroligt viktigt för kvinnors hjärtan! Även för alla som inte haft problem med hjärtat. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor, inte cancer, som många tror.
I den PS! som kommer 10 februari skriver vi mer om undersökningen och träffar också Pernilla som fick en hjärtinfarkt när hon var 47 år. Hennes sätt att minska stressen är att motionera mer, vara snäll mot sig själv och utgå ifrån sig själv och sina egna behov istället för att vara andra till lags. Hon förstorar inte längre upp saker och tar färre saker personligt. Råd som alla nog skulle må bra av att följa -- både i hjärtat och själen!

De kommande tolv dagarna skapar du ditt kommande år, om man ska tro ett utskick jag fick idag från ett yogaställe. I dag firar vi nämligen kinesiskt nyår och går in i oxens tecken. De första dagarna av ett nytt år kan man "ladda" med sådant man vill förstärka under resten av året, menar de. Så det du vill ha extra mycket av under året som kommer, ska du fylla de närmsta dagarna med! Vill du bli mer social, passa på att träffa vänner och gör saker ihop. Vill du få sundare vanor, börja nu! Etcetera. Är det inte möjligt, så kan man ialla fall sätta mål och riktning för året som kommer.
Det kommande året är ett Yin år - ett kvinligt år.  Dem som föds i oxens år blir tålmodiga och pratar inte så mycket. Om det nu verkligen stämmer? Min dotter är född 1997 då det senast var oxens år. Och på henne stämmer det inte... Och nu när jag kollar här upptäcker jag att jag också är född i oxens år!  Det måste väl betyda att det blir ett väldigt bra år för oss båda!

Svingade trapetskonster, magi, mod, lek och allvar mötte jag i går på Cirkus Cirkörs fantastiska föreställning Inside Out på Dansens hus. Den var helt fantastisk, bland det bästa jag sett. Mitt i alla halsbrytande cirkuskonster ställdes frågor om vad livet är, vad det innebär att våga ta risker. Det var magi och lek. Huvudfrågan genom hela föreställning var; Lever du, eller är du död fastän du lever...  Med den frågan vandrade huvudpersonen runt, bärandes på sitt hjärta som blev större och större...
Det låter flummigt kanske, men det var riktigt ös och helt otroligt fartigt. Publiken applåderade, busvisslade och stampade i golvet och alla verkade  helt uppåtlyriska.  Jag med - vilken kick!
Tyvärr är föreställningen slutsåld för denna gång. Men man vet aldrig om det blir fler förestälningar, så håll koll!
foto: Mattias Edwall

Att lära sig korka av champagnen med svärd känns kanske inte som livsviktig kunskap så här i lågkonjunkturtider. Men vem vet - det kanske är jättepopulärt.... I pressmaterialet som just kom om en kurs i att sabrera champagne står det i alla fall att det är en kommande trend att lära sig den ädla konsten...  Vi håller just nu på att sammanställa en stor guide om utvecklande kurser att gå till sommaren. Kanske skulle denna passa? Eller har du andra förslag?

Hon tror att hon är något, bara för att hon vann det där priset, så jag tänker inte göra som hon vill, säger en medelålders kvinna i tunnelbanan. Ja, och hon pratar ju bara med en när hon vill något, säger hennes vän och så fortsätter de och helt öppet prata skit om sin kollega. Och jag blir bara trött och får lust att säga till dem. 

Vad händer i helgen? Samma sak som alltid? Samma ställen? Samma vänner? Samma tv-kanaler och nöjen? Samma promenadstråk? Alla är ju olika - en del står på samma plats hela tiden och väntar på att något eller någon ny passerar, andra är dem som passerar, går vidare och träffar nytt och nya. Vem är du? Själv är jag nog en blandning, även om jag själv går oftare än står still. Därför kanske är det inte så konstigt att jag älskar detta citat av Tomas Tranströmer:

Tänk att jag varje år tror att våren ska komma redan i januari, februari. Det var ju faktiskt flera plusgrader några dagar i veckan och inte så mörkt. På morgnarna när jag åkt till jobbet har fåglarna kvittrar. Jag fick vårkänslor och tänkte att våren är på väg! Det är den ju förvisso, men kanske inte riktigt än. I går kväll var det nästan tio minus när jag kom hem och jag fick tända en brasa och sätta på mig raggsockor. Så tills den är här - våren - får jag njuta av den fina bilden min dotter tog i somras från vår favoritrestaurang i Grekland som jag har som skrivbordsunderlägg på datorn...