Tidningen PS!

Vi har under många år haft en trend med positivt tänkande. Bara du tänker positivt och är glad så går allt bra. Du kan till och med bli frisk av positivt tänkande. Nu har den amerikanske journalisten Barbara Ehrenreich skrivit en kritiskt bok om fenomenent, som kommer på svenska i höst med titeln Gilla läget. DN skrev om boken i går, läs mer här.
Det är bra att någon ifrågasätter den positiva trenden. Allt för mycket ansvar läggs på individen när allt handlar om hur vi tänker. Det kan också skuldbelägga sjuka människor när man hävdar att en sjukdom beror på att du inte tänkt tillräckligt positivt. Vi behöver människor som ifrågasätter och som använder sitt missnöje och sin ilska som en drivkraft för att förändra samhället.
Men tyvärr blir debatten ofta alltför svart och vit. Det har trots allt forskats mycket på hur vår inställning påverkar vår fysiska och psykiska hälsa och man vet idag att tillfrisknandet blir snabbare med ett mer optimistiskt sinnelag. Människor som är mer positiva upplever sig också som mer lyckliga än dem som är negativa.
Vi ska verkligen inte köpa allt prat om att tänka positivt. En sund balans mellan en positiv inställning till livet och sin egen förmåga att påverkar och ett kritiskt  tänkande och ifrågasättande och engagemang i samhällsfrågor är det bästa för att både må bra och få ett sundare samhälle.
Vad har du för erfarenhet att positivt tänkande - när har det hjälpt dig, när har det hindrat dig och när har det gjort dig förbannad? Skriv och berätta!

Svenskar är så lagom, brukar vi säga lite föraktfullt om oss själva. Egentligen kanske vi menar tråkiga eller? Men är det verkligen så farligt att vara lagom i lätt&lagomlandet?

Sedan kvinnodagen har vi pratat om könsroller, ojämlikhet och jämställdhet här på redaktionen. Har personlig utveckling något att göra med jämställdhet? Vad tycker ni? Hur kan man utvecklas som person genom att bli mer jämställd?
Kom gärna med förslag, idéer och uppslag!

Denna vinter är en utmaning för alla som försöker se ljust på livet och inte gnälla. Särskilt för oss som bor i hus och har en lång resväg till jobbet.  Snöskottning så man blir galen, skotta snö på taket, uthus som hotar att rasa av snömassor, inställda bussar, rusande t-banetåg, hala vägar och extrema bilköer. Inomhus har jag 17 grader och ena ytterdörren får man knappt upp sedan lördagens snöstorm. Och värmepumpen gillar inte alls kylan. Grannens vattenrör har varit frusna i två månader, de duschar på jobbet.
Vi på PS! skriver om att gilla läget och acceptera det man inte kan förändra. Att välja tankar som ger energi istället för de tankar som tynger ner.  Jag har lite svårt för att lyckas med det just nu. Hur gör ni andra för att stå ut?
Och jo, jag vet, det här är lyxproblem. Jag har värme, jag har mat, jag är inte jordbävningsdrabbad, jag är rik och jag har vänner. Ändå blir jag väldigt frustrerad över all denna snö och kyla som gör att vardagen inte riktigt fungerar...
Så läsare - snälla kom med tips och råd för hur jag kan lyckas ägna mig åt vettigare saker än att vara frustrerad över vädret!

Vem får dig att känna dig inspirerad och glad? Vem får dig att våga lite mer och samtidigt känna att du duger? Vi söker tips och förslag på kända eller halvkända människor som du har som din förebild och vill veta mer om. Skriv en kommentar eller maila redaktionen.

Plötsligt talar alla om spikmattor. Att det är så härligt, skönt och uppiggande. Att de blivit av med värk och så vidare. Kan det verkligen stämma? Prinsessan på ärten sov ju dåligt - kan det verkligen stämma att en spikmatta är bra???

Vi söker dig som lärt dig att inte skjuta upp allt!
- Jag ska bara – Alfons Åberg, suckas det i landet av föräldrar vars barn aldrig kommer till skott med det där viktiga (tråkiga?) som de skulle göra; borsta tänderna, städa rummet, läsa läxan...
Men vuxna är minst lika bra på att skjuta upp saker. Varför göra något idag, som man kan vänta med till i morgon?
Visst, det är normalt att skjuta upp saker ibland. Men för en del kan det skapar problem för dem själva och omgivningen.
 Till ett nummer längre fram i vår skriver vi nu om uppskjutarbeteende, eller prokrastinering som det kallas inom psykologin, och vad man kan göra för att komma till skott.  Är du en före detta uppskjutare? Någon som tagit tag i sitt ständiga "jag-ska bara- beteende", kanske hos en coach eller terapeut, och numera är bättre på att hålla tider och slutföra viktiga uppgifter (utan att städa huset eller laga långkok först)? I så fall vill vi gärna prata med dig. Mejla vår frilansreporter Jennie Sjögren på jennie@snitsig.se. Nu.

I dagens DN börjar en serie om singelliv. Sverige är det land i Europa som har flest singlar, åtminstonde flest ensamhushåll. Ungefär hälften av alla svenskar bor ensamma. Vad beror detta på, frågar sig de intervjuade i artikeln. Har vi för höga krav på en partner? Ger vi upp för lätt? Eller har vi fått en snedvriden bild av kärleksrelationer? Eller har de flesta helt enkelt valt att leva själva? 
Vad tror ni?

Hur lätt är det att skaffa nya vänner? Och hur gör man egentligen? Ibland kan det hända något i livet som gör att du vill och behöver nya vänner. Du kanske flyttar eller skiljer dig. Eller så byter du livsstil och ändrar dina värderingar och vill ha vänner som passar bättre med ditt nya jag. Hur gör du då? Det här är en fråga vi kommer prata om i PS! framöver. Vill du dela med dig av dina synpunkter så skriv gärna en kommentar här. Eller kontakta redaktionen genom ett mail via länken till vänster. 

Christina skrev av sig på sin anonyma blogg när hon blev lämnad av sin man. Bloggen fungerade som en slags terapi för henne och hon fick massor av stöd, berättar hon i en artikel i senaste PS!. 3 av 4 bloggare är kvinnor och de flesta skriver om vardagliga saker. Vad säger ni - är bloggandet en slags terapi? Och funkar det - mår du bättre av att blogga?

Lågkonjunktur och klimatkris och vi firar nyår. Arbetslösheten stiger. Onödiga krig fortgår.  Så vad ska man säga om nästa år? I en artikel i DN i söndags, som jag tyvärr inte hittar på nätet, skriver debattören och journalisten Niklas Ekdal att han tror att det blir ett bra år, trots allt, förutom ur ett finansiellt perspektiv. Han tror det blir mer tid till sånt som verkligen är viktigt, mer andlighet i vid bemärkelse, mer gemenskap bland annat. Han tycker vi ska lägga det egotrippade lutheranska konsumtionssamhällets stress och svårmod bakom oss till nästa år.
Det hoppas jag vi kan! Kris och möjlight, sägs ju hänga ihop. Och även om jag tror det kommer bli svårt för många  ekonomiskt nästa år, så kanske det kan komma något bra ut ur den ekonomiska krisen. Något som är bra både för människor och miljön på lång sikt. Det är min önskan för nästa år. Vad är din?

Mitt mål är att inte ha några mål! Sa en vän till mig när vi pratade om coacher tidigare idag. Hon var så otroligt trött på alla mål man ska sätta, alla handlingsplaner man ska göra. Hon ville bara slappna av, vara nöjd med sig själv och sitt liv och sluta prestera för sakens skull.
Vad säger du? Är vi för fixerade vid att hela tiden ha nya mål?  Behöver vi ha nya mål i livet eller mår vi lika bra utan att sätta mål? Vilka mål har du om du har några?