Tidningen PS!

Jag har klippt ner rosor idag och hittade sedan detta citat:

Varje Juni innan semestern är det alltid så otroligt mycket (Tänk att man inte lär sig...). Man ska jobba in semestrar, ta tag i allt man inte hunnit under våren, se till att det är hyfsat rent i mailboxar och inkorgar och annat, så man verkligen kan vara ledig. Och samtidigt är det en massa aktiviteter i dotterns skola, kalas och middagar och man måste ju bara ses innan sommaren kommer.

Stanna upp och se dig omkring. Njut! Dofta, se och ta in hela våren... Här lite njutning från min trädgård...

Jag lever som jag lär och har tagit mig riktigt ledigt, njutit av vårsolen och gjort gammal hederlig form av mediation så som matlagning, trädgårdsarbete, promenader och bara varit. Solen skiner och lockar fram fräknar på näsan och de små fröna jag förgrott har börjat sticka upp som ett levande bevis på att det som sås och vårdas också växer.  Påsk är ju på många sätt en symbol för liv, ljus och underverk! Är det inte härligt!??!

Går det att förena kärlek, barn och jämställdhet? JA, det måste det göra! I går var jag och såg Bitterfittan på Stockholms Stadsteater som bygger på Maria Svelands bok med samma namn. Det handlar om en kvinna som vill existera och älska på samma villkor som männen. Och som vill fortsätta att älska sin man och vara jämställd, även när barnen kommer. Den var otroligt bra, snyggt spelat av skådisen Anna Lyons. Jag gick därifrån med många tankar om kärlek och jämställdhet, men också om personlig utveckling om att leva ett bra och sant liv. När man jobbar med personlig utveckling tänker jag ofta på det som huvudpersonen frågar sig; Vad handlar om egen privat ångest och nojjor och vad handlar om felaktiga och mossiga strukturer i samhället? Det är alltid en viktig fråga att ställa sig, så man själv inte tar på sig saker som handlar om hur vårt samhälle ser ut, att inte lägga allt ansvar på individen, samtidigt som man inte heller får bli ett offer under de strukturer som finns. Pjäsen är väl värd att se - och om inte annat - läs boken! Den är både tänkvärd, varm och rolig.

Att gilla läget och acceptera det man inte kan förändra är en svår konst. Jag, och säkert många med mig, vill gärna fortsätta kämpa och slita, eller gnälla och sucka, när det inte blir som jag tänkt mig.  I dag har jag fått testa min förmåga till acceptans. Jag hade börjat drömma om att planera min ganska så nya tomt, börja så lite frön, gå och kolla runt på buskarna och njuta av solen. Men sen kom ju snön och nu gäller det att gilla läget... se själva hur det såg ut när jag kom 
hem. Inte mycket till trädgårdsbestyr i helgen precis... Det är bara att gilla läget och göra snöänglar i stället...

På nyårsafton har jag och mina vänner för vana att spå i tenn. Man häller upphettat tenn i vatten och får olika figurer. Så här såg min ut. Vi pratar lite om alla figurer och tolkar in vad den kan stå för, kopplat tll det nya året. Det är lite kul, man behöver inte ta det på för stort allvar, men tennfigurerna gör att det blir roliga samtal om det kommande året. Jag fick många olika tolkningar på min figur. Vad säger du? Vad tycker du den ser ut som? :-)

Du kan bli irriterad av att ha rörigt omkring dig, säger en miljöpsykolog i Aftonbladet idag. Och det är väl inget nytt direkt. Osorterade högar, kläder på golvet, köksbord med en massa skräp - det är klart man blir irriterad. Dessutom störs koncentrationen hela tiden av att man ser nya saker som man kommer på att man ska göra. Själv sitter jag och skriver en massa saker på datorn idag, men har som sagt svårt att koncentrera mig - kanske dags att städa skrivbordet?
För övrigt kan man städa i själen också. Det står det ialla fall i nya PS! Men det återkommer jag till, tänkte nämligen börja med skrivbordet... Kan det hjälpa?

Att prioritera är en konst. Och idag är jag nästan konstnär. Jag ska ha julafton hos mig, så de senaste dagarna har jag gjort jul; lagt in sillar, fixat gran, gjort julgodis och saffransbullar etcetera. Inspirerad av Ernst gjorde jag och dottern tom en egen krans av granris! Visst är den fin :-)
Nu luktar det granris, nejlika, saffran, apelsin och pepparkaka hos mig. Och dottern bara längtar - en dag till - världens längsta.
Mitt i allt detta julstök hade jag bestämt mig för att måla om matbordet. Så i går kväll tvättade jag det och slipade. Men alltså vad tänkte jag på!?!? I morse drog jag på mig målarkläder och ställde mig i fixarrummet i källaren och stirrade på bordet och då kom plötslitgt ordet prioritera upp i mitt huvud. Man kan ändra sig, kom jag på. Och bestämde att bordet får ha en väldigt lång duk över sig på jul och bli målat sen - i en oviss framtid.
Varför är det så svårt att prioritera bort saker ???

I mina krönikor är jag väldigt klok och förnuftig. I senaste PS! skriver jag om hur viktigt det är att lyssna på varandra.
"Att verkligen lyssna är en av de bästa gåvor man kan ge", skriver jag så klokt. Och det tycker jag fortfarande. Men att leva upp till det där är ju inte alltid lika lätt.
Min dotter berättar för mig varför hon har blåmärken på benen. Och mitt i hennes mening säger jag till hennes pappa:
- Titta där är den där konserten jag pratade om. Och så börjar vi prata om den, som om hon knappt fanns.
- Jaha, tack för att ni lyssnar, säger dottern surt…
Att ha en dotter som påpekar när jag inte lever som jag lär, är mitt bästa verktyg för personlig utveckling… Vilket är ditt?

Jag har en ny idol och det är min dotters fröken Anna. I kväll var det glögg, korv, julmust och uppträdanden i skolan. Barnen sjöng och spelade otroligt bra, det är en dans- och musikskola. Sedan berättar Anna att hon tycker det är så viktigt att barnen har bra självkänsla och självförtroende – annars lär de sig ingenting. De har ägnat mycket tid åt att prata om det.

Så vad behöver vi? frågade hon barnen och de 60 elvaåringarna skrek – Kärlek! Och vad säger ni om er själva? Och barnen dunkade sig tre gånger med handen på bröstet och skrek: Jag är bra!
Hon pratar med eleverna om att de ska våga utmana sig själva och våga göra saker de inte tror de vågar.
- Och säger jag så, då måste ju jag också våga utmana mig. Det är jätteläskigt, jag är ju inte musikfröken. Men jag har skrivit en låt som jag tänker sjunga.
Sa Anna, och sjöng en underbar sång till eleverna om hur mycket energi hon får av dem och hur härligt hon tycker det är att gå till skolan varje morgon för att möta dem!  Barn och föräldrar jublade!
Tänk att ha en sådan arbetsledare! Wow! Jag är så tacksam över att min dotter har det. Själv ska jag banne mig ta och skriva en sång till PS! personal! Eller kanske något annat...

Att vara lycklig är inte att leva det perfekta livet, det är att stå ut med det som inte är perfekt, står det i en fransk ordspråksbok.
Det låter väldigt klokt. Men en morgonstart som denna i lätt kaos, med storgräl med dottern och bilköer på mörk och regnig decemberväg - då är det inte så lätt att stå ut med det som är långt ifrån perfekt. 
Jag blev till och med sur när någon lyste en lampa i ögonen på mig på lunchen, tills jag upptäckte att det var solen…
Då log jag i alla fall och kom ihåg att jag skulle andas också.