Tidningen PS!

Värmen fanns på facebook, hos coachen Nina Ljungars där jag hittade denna glädjespridare...

Att inte prata med en vuxen människa på flera dagar. Att bli ifrågasatt för att man är singel. Att inte bli medbjuden på vännernas parmiddagar. Att andra tror att man bara har ett lekfullt, fritt singelliv, fast man mest sitter hemma själv framför TV:n. Det är verkligheten för många ensamma. Och är det så illa? Både och, säger de tre personer vi pratat med i senaste PS! om ensamhet. De berättar rakt upp och ner om ensamhetens baksida. Och det är otroligt befriande, inga hurtfriska glada hejjaramsor om lyckan i att vara singel och ensamstående, utan precis som det är: fritt och härligt, men också ensamt och tomt. En av dem är skådespelerskan Paula Ternström som tycker hon hittat tillbaka till sig själv när hon blev ensam efter en skilsmässa. Samtidigt som hon saknar den vardagliga närvaron av en annan vuxen.

Morgan Alling växte upp i olika fosterfamiljer, den han bodde först i kallade han Helvetet i Tibro. Han blev slagen och förödmjukad. Han kallar sig själv ett maskrosbarn, en person med en svår uppväxt som ändå lyckas klara sig bra i livet. I senaste PS! möter vi tre vuxna maskrosbarn som berättar om sin uppväxt och om den person som gjorde att deras liv utvecklades bra. För Morgan var det en fosterpappa som kunde se och möta honom.
Sedan läge vet forskarna att just en bra relation med en vuxen kan rädda ett barn med svår uppväxt. De tre berättelserna visar just det - hur viktiga vi medmänniskor är, att vi orkar lägga oss i, finnas där och bara vara för de barn som inte har det så lätt.

Steget
Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.
/Kent Andersson

Den här dikten har jag kopierat från yogaläraren Karin Björkegrens blogg...

I går var jag på en föreläsning med Charlie Söderberg coachen från Lyxfällan. Han pratade om hur vi kan bli rika. För honom består rikedom av tre saker:
-  kroppslig och fysiskt rikedom, alltså att ha bra hälsa
- inre rikedom, att må bra inombords i själen
- ekonomisk rikedom, att ha balans mellan tid och pengar
Han tycker att vi alltför ofta satsar på en av dessa tre istället för att se att vi faktiskt kan få alla tre. Det största hindret vi har för att bli rika är våra egna attityder. Att vi tror att man måste vara rik för att kunna bli rikare, att vi inte är typen som blir rika eller att det på något sätt är fult eller fel att vara rik. För att bli rik behöver jag kunna se vad hos mig själv som är det största hindret för att jag ska kunna få ett rikt liv, på alla plan.
Han pratade också om hur vi får in mer pengar genom att hitta sådant som ger pengar medan vi sover. I vanliga fall får vi lön för att vi arbetar, vi lägger ner vår egen energi och tid för att få en lön som vi sedan betalar våra skulder med. Det gör oss stressade, eftersom vi är beroende av lönen. Försvinner den är de flesta av oss i en djup ekonmisk kris ganska snabbt. Det kallas stressekonomi. I en generativ ekonomi så gör du en insats som ger dig pengar under lång tid framöver. Han tog som exempel att äga hyreshus, att investera sina pengar i sådant som ger avkastning eller royalty.
Jag tror att det viktigaste vi kan göra är att förändra vår syn på pengar och rikedom. Vi har så många uppfattningar om vad ekonomi och rikedom är. Och de inre bilderna är vårt största hinder för att få det liv vi egentligen vill ha.
Men ett snabbt och enkelt sätt att bli lugnare är att få kontroll över din ekonomi, att veta precis hur dina inkomster och kostnader ser ut idag. När du vet vart du är och vilka hinder du har är det lättare att sätta mål och nå dem!

Marie Richardsons prestationsångest fick henne att alltid förvänta sig det värsta. I PS! berättar hon om hur hon hanterar de egna kraven. Men hon säger själv att hon tycker så illa om alla reportage om kvinnor som säger "Förr var jag svag, men nu är jag stark". Människor är inte så enkla. Hon berättar gärna om sin oro och vardagstjafset med maken skådespelaren Jakob Eklund. Och det är väl långt ifrån perfekt.
- Det kan bero på att mina krav inte handlar om att jag ska vara tjusigt perfekt. Jag vill vara bohemiskt perfekt, så där härlig öppen och fri och genomsund och spontan, säger hon i intervjun i senste PS! Jag kan känna igen mig i den motsägelsen, bilden av bohemen...

Vilken underbar lärare, tänk om jag haft henne i matte i skolan! Det tänkte jag idag när jag läste i DN om Lena Carlsson i morse. Där berättar hon om sin matteundervisning. Barnen går ut och räknar kottar, får skjuta vatten i hinkar för att lära sig mängd och vikt och andra udda metoder för inlärning. Och allt låter så självklart, kul, lekfullt och praktiskt och man förvånas över att fler lärare inte gör som hon.
Hon säger också saker som är så självklara att de inte skulle behöva uttalas. Men ändå vet jag att de behövs. Här några exempel på en inställning som varje lärare, förälder och ledare för både barn och vuxna skulle må bra av att tillägna sig:
Jag utgår från barnens verklighet.
Samtal är viktiga - det man kan sätta ord på förstår man.
Det viktiga är inte att de hittar rätt svar utan att de provar olika lösningar.
Det är aldrig barnen fel om de inte förstår - utan mitt.
Och sist men inte minns - ungar som känner att de vuxna tror på dem växer!

Är vi så trötta så vi inte orkar älska? Ja, i varje fall är britterna det, enligt en undersökning som Aftonbladet skriver om. De orkar inte gå i trappor, orkar inte gå ut med hunden, sover hellre än älskar och orkar inte ens leka med sina barn. Enligt forskarna som kommit fram till detta beror det på snabbmat, fjärrkontrollen och nätshopping. Men det tror inte jag. Kanske är det en del av sanningen. Men vi har också fått, eller lagt på oss själva, högre och högre krav. Både privat och på jobbet. Så vi orkar helt enkelt inte välja det som vi mår bra av på lång sikt. Och många av oss är så trötta att vi inte ens orkar välja det som är bra på kort sikt. Det är väl för sorgligt. Om jobb, TV och sömn är det enda vi fyller våra liv med blir de inte särskilt rika!
Enligt Tal Ben-Shahar, som föreläser om positiv psykologi och skrivit boken Lycka! behöver vi en balans mellan det som gör oss lyckliga på kort sikt och det som gör oss lyckliga på lång sikt. Så det är bara att välja för dig som har valet - Tv eller sex?

Lena Welén Andersson är ansvarig för Alnarps rehabträdgård. Här sitter hon och njuter under ett träd.

Trädgårdsterapi har visat sig vara en mycket bra metod mot utbrändhet. DN berättar idag om en ny undersökning som visar att 3 av 4 blir bra och kan komma tillbaka till jobbet efter att ha fått trädgårdsterapi på Alnarp i Skåne. De flesta som kommer dit har varit sjukskrivna i snitt 4,5 år. I senaste PS! berättar vi om Alnarp och om Vivian som fick hjälp där mot sin utmattningsdepression. Hon var sjukskriven i fem år innan hon kom till Alnarp. Efter programmet där är hon frisk och jobbar sedan två år tillbaka.
Att människor får vänta så länge på en terapi som verkligen hjälper är inhumant. Jag hoppas att den nya rapporten gör att landstingen blir snabbare med att remittera patienter dit.

Vivian blev frisk av trädgårdsterapi

Om två veckor tittar jag ut över havet från den här altanen. Ett rum med utsikt!  För några dagar sedan ändrade jag mina sommarplaner. Jag hade tänkt att vara hemma i Sverige, men så bestämde jag om mig. Det blir Kreta i Grekland i år igen. Och jag fick rummet jag kollade in förra året, en liten lägenhet med egen altan och egen trappa direkt ner till stranden.
Jag var till och med uppe och tog en bild på utsikten... Och nu känns ju stressen inför semestern betydligt lättare.
Stress är inte farligt, det vet alla forskare nu. Det som är farligt är om man aldrig får vila. Om man aldrig får riktig återhämtning. Så jag är inte särskilt orolig för min stress nu, när jag vet att jag snart sitter och tittar ut över havet, är på ett avkopplande ställe med många nära kära vänner både till mig och dottern. allt är lugnt.
Även om du inte kan åka till Grekland: Glöm inte att vila i sommar! Och trappa gärna ner innan semestern om du kan. Fler saker än man tror går att skjuta upp till efter sommaren. Visst kan det vara skönt att ha rent skrivbord och vara klar med allt när man går på semester. Men om du behöver stressa ihjäl dig innan, så ökar risken att du blir sjuk så fort du varvar ner, och det är ju inte kul. Så om ni mailar mig de närmsta dagarna, förvänta er inget svar förrän i augusti  :-).

Skamvrå eller kärlek? Det är lite hårddraget de två polerna inom barnuppfostran i dag. På senare tid har det kommit många föräldrakurser som utgår från att man ska förändra barns beteenden. De ska få beröm och belönas när de gör "rätt" och få mycket positivt gensvar, men om de skriker eller tjatar ska de ignoeras eller straffas genom att sitta ensamma i ett rum tills de lugnat sig. Många gillar metoden, men den har också många kritiker. Idag har DN äntligen en artikel om ett annat sätt att uppfostra barn som känns så otroligt mycket mer humant och vettigt. Det bygger på respekt, värme och att skapa en jämlik relation. Vissst ska man sätta gränser när det behövs, men man kan göra det på ett kärleksfullt sätt, istället för att ignorera eller överge barnet genom att det får sitta självt.
Jag tror själv att de nya uppfostringsmetoderna med straff inte alltid är så bra för barnen. Som en av de intervjuade säger i artikeln: Det finns ett botemedel mot aggression och destruktivitet hos ungdomar och det är en varm och trygg relation till föräldrarna. Föräldrar ska inte fungera som någon form av mentala tränare för sina barn, utan som just föräldrar, vanliga, empatiska, inkännande och stadiga. Och om du vill ha respekt från dina barn, måste du ju respektera dem, utan att för den skull bli alltför eftergiven. 

Har vart på föreläsning i kväll på ämnet från drömmande till görande. Inspirerande. En av föreläsarna påminde mig om ett favoritcitat jag har:

Vad är mod för dig? Är det att säga JA!!! Eller kanske att säga NEJ!!! Eller prova något nytt och lite vågat?
Här är en underbar bild jag fick av Tina Ahlin, som lite inspiration till mera mod!

Jag skrev tidigare om vilka ursäkter vi har för att inte leva livet fullt ut. Läs tidigare inlägg här. Steg 1 var ju att ta reda på och skriva ner alla ursäkter du har för att inte leva livet riktigt som du vill. Eller vilka orsaker du brukar använda till att inte riktigt göra det du tänkt eller velat, som Camilo Cruz skriver om i boken Gör dig kvitt dina heliga kor. I boken berättar han om steg nummer 2. Det är att se vilka föreställningar du har som begränsar dig, som ligger bakom de ursäkter du har. Han menar att ursäkterna och svepskälen du har bara är symtom. Bakom ursäkterna ligger missuppfattningar vi har om oss själva, ofta skapta i barndomen som skydd eller försvar. Om du exempelvis har som ursäkt att du inte har tid eller ork, analysera hur de kommer sig att du använder det som ursäkt. När hörde du det första gången? Vem använde det? Är ursäkten förnuftiga eller bara irrationella rädslor?
Cruz tar en man som exempel, som alltid använde ursäkten att han inte hade tid. När mannen analyserade det upptäckte han att det var en passande ursäkt han använde när han ställdes inför nya utmaningar. Egentligen var han livrädd för att misslyckas och hade ingen tilltro till sin egen förmåga. Det var en omedveten föreställning han bar om sig själv. När han blev medveten om den kunde han lättare ändra uppfattning om sig själv och sluta använda ursäkten att han inte hade tid.
Vad döljer sig bakom dina ursäkter? Dålig självkänsla? Bristande tilltro till dig själv? Eller något annat? Om du vågar titta på detta kan du öka dina medvetenhet. Och det är första steget mot att leva det liv du vill.
Jag tittade själv på mina ursäkter och analyserade de bakomliggande orsakerna. Det var inte bara roligt, kan jag lova. Jag upptäckte att jag fortfarande håller fast vid en del uppfattningar om min egen förmåga som helt klart begränsar mig. Men insikt ger utveckling, så jag gav mig ikast med nästa steg. Jag återkommer till det!

Nu kan vi prata här igen. Jag är väldigt nyfiken på vilka ursäkter ni alla där ute använder för att inte riktigt lyckas med det ni vill. Min vanligaste ursäkt är att jag inte har tid, även om jag är väl medveten om att jag inte alltid använder min tid på bästa sätt. Att inte ha tid, är en vanlig och helt accepterad ursäkt i vårt stressade samhälle. Jag har inte råd, är en annan ursäkt jag använder och ibland skyller jag på min uppväxt...  Lär mer om boken Gör dig kvitt dina heliga kor i mitt inlägg här. Och prata på...

foto: Moa Beckman

Det första steget för att få livet lite mer som du vill, är att få koll på vad du använder för ursäkter och svepskäl för att inte riktigt nå dit du vill. Det skriver Camilo Cruz i boken Gör dig kvitt dina heliga kor, som jag skrev om i går. Eftersom alla ursäkter vi använder är olika former av försvar är de inte helt lätt att identifiera. Ett sätt kan vara att se hur du använder språket. Vilka ord, ursäkter, försvar, svepskäl, lögner och bortförklaringar brukar du använda när du inte lyckas på det sätt du vill och som du skulle kunna?
Kolla på de områden i livet där du inte lyckas så bra som du velat. Är det karriären, kärlekslivet, hälsan, träning eller i största allmänhet. Vad är det som håller dig tillbaka? Varför blev det så? Vem eller vad bär skulden för det? Vad kan du göra åt det? Varför har du inte gjort det?
När du svarar på de frågorna lär du upptäcka några av de ursäkter du använder för att begränsa dig sjäv och slippa ta ansvar själv för ditt liv. Skriv ner alla ursäkter du brukar använda, även om du fortfarande tycker att de är orsaker och inte ursäkter.
Författaren tycker man ska ta sig extra tid till det här eftersom det varken är lätt eller kul. Få människor vill erkänna sina brister. Men om du inte gör det, riskerar du att bli slav under dem för resten av livet, skriver han. Syftet med att göra det här är att ta itu med dem och göra sig kvitt dem, så du själv kan ta ansvar och kontroll över ditt liv, och leva det som du vill.
Ja, så tycker Camilo Cruz. Vad tycker du? Brukar du ursäkta och bortförklara dig mycket? Själv insåg jag, när jag läste boken, att jag ursäktar mig mycket mer än jag trodde.... Kanske är det dags att ta itu med mina bekväma och hemtama små ursäkter..
I morgon berättar jag om steg 2 och då får du veta vad du ska göra med det du kommit fram till.

Kom och lyssna på några av Sveriges bästa talare inom personlig utveckling och få skratt, ny energi och inspiration på köpet.
Tidningen PS! samarbetar med Lära för livet runt Stora Må bra-dagen. Föreläsarna är många redan kända från tidningen. Tilde de Paula är konferencier, Ola Schenström pratar om mindfulness och Mia Törnblom om självkänsla. Dessutom kommer Anders Lundin, läkaren Nisse Simonsson och Rune Larsson.

Göteborg 21 april
Stockholm 22 april
Linköping 29 april
PS! prenumeranter får 300 kronors rabatt.
Ange PS! och ditt prenumerationsnummer vid anmälan.

Pris för PS! prenumeranter 1600:- plus moms.
För mer information om program och anmälan
Läs mer på www.Laraforlivet.se

Agneta Sjödin är den glamorösa tv-stjärnan som blev skrivande skogsmulle. I dag kommer nya PS! med Agneta Sjödin på omslaget. I tidningen finns en intervju jag gjort med henne. Jag hade många fördomar om henne innan vi möttes. Jag trodde hon var en ganska så ytlig sökare som gärna följde olika gurus. Men jag fick omvärdera henne totalt. Agneta är en modig kvinna som vågar gå sin egen väg och även blotta svagheter och misslyckanden.En klart inspirerande person!

I helgen gick jag en kurs i improvisationsteater på Impro & co. För några år sedan jobbade jag själv med improvisation och jag påmindes nu om hur utvecklande och kul det är! Allt du behöver kunna för att bli en bra improvisatör är saker som stärker självkänslan, minskar kraven, ökar kreativiteten och spontaniteten. Se bara här några regler för en god improvisatör:
- Säg ja till idéer och förslag som andra kommer med. När du säger nej så blockerar du flödet och spelet måste ta en ny riktning och börja om från början.
- Släpp alla prestationskrav och försök inte att vara orginell och rolig. Så fort du anstränger dig för mycket, blockeras kreativiteten och spontaniteten. Det går inte att försöka vara duktig flicka när du improviserar.
- Våga drabbas av det som händer.
- Lyssna på andra istället för att fokusera på vad du själv ska säga eller göra.
- Lita på att allt löser sig.
- Våga misslyckas och skratta åt dina misstag.
- Lek och hitta tillbaka till spontaniteten, lekfullheten och fantasin du hade som barn.
- Släpp ord som "svårt" och "omöjligt". De stoppar kreativiteten. Använd istället utvecklande och spännande. Det är en fråga om olika inställning. Den första gör dig snäv och stoppar dig, den andra gör dig öppen och kreativ.


 

Vad ser du när du tittar dig i spegeln? Blir ögonen kritiska och ser en massa fel? Eller ser du dig som vacker, fin och bra? Som någon som duger som du är? Jag fick den här bilden av Tina Ahlin idag när vi mailade om en intervju jag ska göra med henne nästa vecka. Visst är den härlig!

Duktiga och snälla kvinnor kommer ingenstans i karriären, säger ledarskapsforskaren Lotta Snickars i senaste PS! Kvinnor som vill göra karriär på jobbet måste våra ta mer plats och stå ut med att alla inte är nöjda och glada runt dem. När hon har forskat på orsaker till att kvinnor fastnar på mellanchefsnivå, har hon upptäckt att kvinnor är sämre på att bryta regler än vad män är. Konsten är att hitta de regler man kan bryta emot. Kvinnliga chefer döms ofta hårdare än män, visar hennes forskning. Och det gör det svårare för kvinnor att bryta mot reglerna. Det är en slags dubbel bestraffning, om du bryter mot reglerna får du skäll, men om du inte gör det, blir du kvar på samma plats. Så vad göra - samarbeta med andra kvinnor, prata med varandra och våga ta plats och utmana stereotyperna som säger hur kvinnor "bör" vara. 

Att vara lycklig och glad har blivit nästan obligatoriskt i dag. Om du är ledsen eller nere betraktas du misstänksamt som någon med fel attityd. Vi har blivit lurade att tro att man måste vara lycklig jämt, skriver amerikanen Eric G Wilson i boken Against happiness - in praise of melancholy. Men att motsatserna behövs handlar en artikel i senaste PS! om. Det är härligare att dricka om du är törstig, härligare att möta din älskade om du längtat och att skratta när du varit ledsen. Och visst uppskattar vi nordbor ljuset mer än dem som badar i ljus året om?
Det är ofta smärta och missnöje som driver oss framåt, som får oss att utvecklas och bli kreativa. Det är förstås inte den totalt förlamade depressionen som gör oss gott, utan mer det där lite vemodiga ledsna som vi kan vila i ett tag - varje fall om vi inte är så förtvivlat rädda för att hamna där. Lycka är inte frånvaro av problem, lycka är livet precis som det är, med glädje och sorg, skratt och gråt. Så - var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där... som poeten Erik Blomberg skrev.

Att börja ta ansvar för sitt liv är inte alltid så lätt. Det kan vara mycket enklare att skylla på andra, på omständigheter eller på vad som helst. I senaste PS! skriver Åsa Jinder  om hur hon själv lyckades att börja styra sitt liv mer själv. Tidigare gick hon runt fylld av negativa tankar om sig själv, att hon var värdelös, att det inte ens var någon idé att försöka förverkliga drömmarna hon bar på. Men en dag började hon agera i ren trots mot alla osunda tankar om sig själv - och plötsligt började det hända saker i hennes liv.Hon lärde sig också älska och acceptera sig själv. Hon skriver bland annant att hon lärde sig "Älska skruttigheten" . Det gillar jag, att älska sig själv även om man är lite skruttig och har en massa brister...

Vissa tycks ständigt upprepa samma misstag i relation efter relation. Det är som om en autopilot slås på och man väljer samma typ av partner, fast det inte fungerat tidigare. Det är ofta omedvetet, men när man börjar förstå sina mönster kan man bryta dem. I dag i DN fortsätter serien om singlar. Daniel berättar hur han om och om igen fastnade för kvinnor som krävde att han skulle vara lyckad jämt, men som inte kunde glädjas med honom när han väl lyckades. De kunde inte acceptera honom som han var.
"Jag gav mig frivilligt in i relationerna, men var blind för mitt eget och partnerns agerande. Jag sökte mig ständigt till relationer där jag kände mig "hemma", där tidigare beteendemönster upprepades.", säger  han.
Efter att ha gått i terapi förstod han sina egna osunda mönster och kunde bryta dem. Han valde en annan typ av kvinnor - och nu har han en lång lycklig relation.
 Att förstå sig själv och hur man agerar är på många sätt en väg till ett bättre liv. När vi styr själva, istället för att låta oss styras av gamla mönster, så ökar chansen för bättre val i livet, på alla plan. För mig är psykologi just detta - ett ämne som gör att vi förstår oss själva lite bättre och därmed kan göra oss lyckligare.Och jag tror inte att alla behöver göra som Daniel och gå i terapi. Det kan räcka med att bli lite mer vaken på sitt agerande och att exempelvis lära sig mer genom att läsa en tidning.... :-)

För att utvecklas måste man bryta mönster. Det går liksom inte att göra som man alltid gjort, tänka som man alltid tänkt och träffa samma människor man alltid träffat och tro att man ska utvecklas av det. Nej, det måste komma till någon form av förändring för att något nytt ska hända. 

Vi skriver ofta att ett sätt att stärka sin självkänsla och må bra på, är att stå upp för det man tror på och för det som är viktigt för en. Och det är ju lätt så länge man inte får motstånd. Men om du ska stå upp för dina värderingar och det du tror är rätt, fast du vet att någon annan blir ledsen eller arg på dig - då är det inte lika lätt.
Det fick jag själv prova på igår. Jag var tvungen att avsluta en kontakt jag haft, trots att jag visste att hon både skulle bli arg och ledsen på mig. Även om det var jobbigt och smärtsamt, så känner jag mig ändå lie nöjd idag, eftersom jag vet att jag gjort rätt och stått upp för det som är viktigt för mig.
Och chefredaktör som jag är, kan jag ändå konstatera att det är ute i verkligheten den riktiga personliga utvecklingen finns, inte på några tidningssidor. Men förhoppningsvis kan sidorna ändå inspirera att våga mer i verkligheten.

Idag ville jag byta humör, var mest trött och sur. Det var en massa saker jag tänkt på under helgen som gjort mig arg. Gamla och nya saker som inte riktigt är uppklarade. Att vara arg på grund av gammalt känns ju inte så konstruktivt. Så jag ville lägga om kurs, rensa bort det gamla och ta en ny kurs, mot något bättre, något gladare där gammalt groll var uppklarat. Tittade på gamla bilder och såg den här från en segling i Grekland jag gjorde i våras. Den gör mig glad. Men då kom en annan bild upp i huvudet. Vem är det egentligen som styr när jag blir så där irriterad - ja, svaret är givet - det är ju jag. Men i livet är det precis som med segling av stor båt. Ska man byta kurs så räcker det inte att vrida lite grann på rodret, ja ratten heter det visst på stora båtar. Man måste ta i ordentligt, särskilt om man vill  ändra  riktning ordentligt.  Ibland  vrider man alldeles för lite, så man fortsätter att segla åt samma håll som förut, ibland vrider man för mycket, och då får man ta och justera och vrida tillbaka lite grann tills man hittat rätt kurs.  Och så är det väl i livet också. Att bryta en vana och rensa gammalt skräp kräver lite mer än småduttande, man får liksom ta i och prova sig fram. Och med lite tur och vind i seglen, så kommer man till slut åt rätt håll... ja, förutsatt att man vet vart man ska - förstås.
Ja, så tänkte jag, och hittade en ursäkt för att lägga ut en härlig sommarbild i det gråa blöta kalla mörka.

I senaste numret av PS! berättar Tilde de Paula om sina kviddagar. Dagar då allt är nattsvart och meningslöst och hon knappt orkar sig ut förrän hon ska hämta barnen. Det är otroligt modigt och tufft att hon vågar berätta om det. Hon som alltid verkar så glad, stark och glamorös.
Hon tycker själv att det är viktigt att visa upp sina mindre smickrande sidor – det är dem som gör henne till en hel människa.
Tack vare att hon idag vågar vara sig själv, kan hon också bjuda på sina brister, säger hon till vår reporter Moa Herngren.
Jag blir både glad och berörd av intervjun, det är så otroligt skönt med människor som inte försöker visa upp en perfekt yta. Det är sådana som Tilde som gör att fler kan sänka kraven  och vara sig själva – fast de inte är ”perfekta”.

I går var jag på en inspirationskväll om att förverkliga sina drömmar, ordnat av 4good på Rival i Stockholm. Agneta Sjödin var en av dem som pratade om att våga göra det man drömmer om. Hon berättade bland annat om sitt möte med Deepak Chopra den amerikansk/indiske hälsogurun. Han hade gett henne tre frågor att ställa sig själv - utan att kämpa för att finna svaret. Frågorna var:
* Om jag hade all tid och alla pengar i världen - vad skulle jag göra då?
* Vem är jag?
* Vad är syftet med mitt liv?
För Agneta tog det fem år att hitta svaret - hon skulle skriva. Frågorna har lagt sig i mitt huvud, även om jag vet svaren ganska så väl. Det jag gillade mest var att man inte behövde anstränga sig så himla hårt för att finna svaren. Jag tror vi anstränger oss alldeles för mycket för att utvecklas, vara bra, må bra, finna lycka etcetera.  Utveckling ska inte vara kravfylld, den ska vara kul och livsbejakande. Det är min enkla filosofi.