En robot som vän eller coach?

Robotar får ta hand om Japans gamla

En robot som säger åt dig att äta mindre och som sällskapar dig framför TV:n kanske vore något för alla singlar? Det tror i alla fall en del japaner som håller på att utveckla en sällskaps-robot.

“Jag kallas Wakamaru. Du ska inte äta så mycket, det är inte bra för hälsan. Vilken sorts nyheter vill du lyssna till?” frågar roboten till exempel. Dem som haft roboten på försök i ett år, saknar den när den försvunnit. Ja, vad ska man säga? Det är lätt att fördöma och tycka det är knasigt. Riktiga relationer mellan människor är väl trots allt bättre. Men om en Wakamaru kunde diska, städa, tvätta, tömma kattlådan och skotta snö, så skulle i alla fall jag inte ha något emot att ha en hemma. Men inte som ersättning för vanliga människor – mer som ett komplement…

Min fantasi kan också komma på många andra sätt att använda roboten – som coach exempelvis, nån som påminner om att leva i nuet, att träna och peppar en ibland när saker och ting känns motiga. Och för alla som gillar affirmationer skulle roboten kunna säga saker på morgonen som : Du är underbar och fantastisk….

Robotar får ta hand om Japans gamla

HAMAMATSU-TOKYO. Vem ska rädda Japan i framtiden? Invandrare, som sexårige Michel Gentil från Brasilien, eller robotar som den talföra Wakamaru, programmerad för social kompetens?

Bakgrund: Rädsla att invandring skapar sociala spänningar

Invandring har setts som en risk till sociala spänningar, men när Japan stod inför en brist på arbetskraft 1990 beslöt regeringen att tillåta andra- och tredjegenerationens “Nikkeijin” – folk av japanskt ursprung att komma till Japan som permanent arbetskraft.

Dessa antogs bättre förstå sig på den japanska kulturen och därmed ha lättare att smälta in i samhället. Många av dem har kommit från Brasilien.

I Japan brukar 1,6 procent av befolkningen räknas som invandrare. Då ingår även koreaner och kineser, de två största invandrargrupperna, där många av invånarna är födda i landet.

Japan är det första rika landet i världen vars befolkning minskar. Japan har världens största andel av invånare över 65 år – och världens minsta andel av barn under 15 år.

I Japan skulle behövas fler barn, men unga kvinnor vill inte ha barn. Japan skulle behöva invandrare för att hålla i gång ekonomin, men i det japanska samhället är invandring en känslig fråga.

Om 50 år har befolkningen minskat från 128 miljoner till runt 90 miljoner om den nuvarande trenden står sig.

Roboten Wakamaru skapar uppståndelse dagen då den tas på promenad på en gångbro i Tokyo. En meter hög, gulfärgad och med stadig blick möter den Tokyobor på väg till lunchen.

“Jag kallas Wakamaru. Du ska inte äta så mycket, det är inte bra för hälsan. Vilken sorts nyheter vill du lyssna till?” frågar roboten, som laddat hem färsk information från internet.

– Wakamaru är den enda roboten som klarar att kommunicera med människor på det här sättet. Därför kan den fylla en lucka när det föds för få barn i Japan och befolkningen blir äldre. Den kan till exempel ta hand om äldre, förklarar Ryota Hiura, som ingår i gruppen vid Mitsubishi Heavy Industries som utvecklat roboten.

Wakamaru arbetar redan på försök i receptionen på sjukhus och företag, på daghem och som dragplåster i shoppingcentrum. På försök har den under ett år varit utplacerad hemma hos olika familjer.

Där har den efteråt blivit saknad som en familjemedlem. Sätter man sig i soffan för att titta på teve kommer Wakamaru snart rullande på golvet och ställer sig deltagande bakom ryggen och tittar också på teve.

Söt men inte till stor användning, var en vanlig kommentar från dem som levt med Wakamaru i ett år.

– Men om tio år tror jag vi sålt tiotusentals Wakamaru, när vi uppdaterat den, säger Ryota Hiura.

Det bästa är att man är fri att uppmana roboten att göra saker utan att behöva använda vanlig japansk ödmjukhet, tycker robotutvecklaren vid Mitsubishi.

Japan är fullt av robotar under utveckling (se artikel intill) för att göra vardagslivet lättare och för att klara vården av äldre. Det är inte de människolika robotarna, som flertalet experter sätter störst hopp till, utan till servicerobotar.

Under 60- och 70-talen när Europa började ta emot invandrare för att fylla hålet av saknad arbetskraft byggde Japan i stället robotar. I dag tillverkas 40 procent av världens alla robotar i Japan.

Robotar är populära, men de är ingen lösning på problemet med en minskande befolkning, säger Hidenori Sakanaka, chef för forskningsgruppen Japans policyinstitut för invandring.

– Robotar kan inte föda eller uppfostra barn. Du kan inte gifta dig med en robot. Människor behöver människor för nära relationer. Utlänningar tror ibland att vi japaner gillar robotar bättre än invandrare, men det stämmer inte, försäkrar Hidenori Sakanaka.

Inte alla håller med. Denne pensionerade chef från Tokyos invandrarbyrå har stuckit ut hakan i den japanska debatten och sagt att Japan – där bara 1,6 procent av invånarna är invandrare – inom 50 år borde ha en befolkning som till 10 procent består av invandrare.

Japan ska skaffa en japansk stil på invandringen, lyder Hidenori Sakanakas recept. Japan har 2,8 miljoner universitetsplatser men för få unga för att fylla platserna. Utländska studenter ska lockas till de japanska universiteten, ta examen, lära sig japanska och sedan slussas in i det japanska arbetslivet.

– Om 50 år kanske Japan har en politisk ledare som Obama i USA – en andra generationens invandrare som med stor personlighet kan bli Japans premiärminister, säger den i Japan välkände förespråkaren för en tolerantare syn på invandring.

Två av dem som skulle passa in i hans framtidsmodell är bröderna Matheus och Michel Gentil, tolv och sex år gamla. Problemet är bara att de redan är på väg att flytta hem till Brasilien.

Vi besöker dem under en dag i skolan i den japanska kuststaden Hamamatsu, där undervisningen sker på spanska och portugisiska. Dagen efter hälsar vi på under deras sista dag i lägenheten innan de flyttar. I skolan har Matheus redan berättat att han är ledsen att lämna kompisarna efter sex år.

– Men mamma och pappa är glada att vi åker tillbaka till Brasilien. Japan är i kris nu, därför måste vi åka hem, förklarar Matheus Gentil.

Den globala finanskrisen har nått Japans exportindustri med full kraft. Pappa Marcio och mamma Mirleng har liksom Hamamatsus stora majoritet av 33000 invandrare arbetat vid Suzuki, Honda, Yamaha och underleverantörer till den japanska bilindustrin. Som tillfälligt uthyrda från bemannings-företag är det invandrarna som först blir av med jobben när de stora japanska företagen tvingas säga upp personal.

– Vårt mål var att komma hit och tjäna pengar, och det har vi gjort. I fortsättningen blir det svårare för invandrare, tror mamma Mirleng Gentil.

Under tiden saker staplas i lådor berättar en släkting om det komplicerade japanska sopsorteringssystemet. Japanska grannar har rynkat på näsan när invandrarna från Brasilien stoppat saker i fel behållare eller inte brytt sig om att sortera soporna över huvud taget.

I dag är det främst tre saker som utlöser konflikter mellan japaner och invandrare i Hamamatsu, enligt direktören på stadens planeringskontor, Hisao Yasui: brasilianernas högljuddhet utomhus, att de parkerar bilen på andras parkeringsplatser och att de inte kan sortera sopor.

Hamamatsu var den första staden i Japan dit brasilianska invandrare med japanska rötter hälsades välkomna 1990. Joao Toshiei Masuko var den första av dessa invandrare. Han talar flytande japanska och säger att han känner sig som en bro mellan kulturerna. I hans restaurang – i folkmun kallad Lilla São Paulo – träffas invandrare för att äta brasiliansk mat och titta på fotboll på kabel-tv.

Men om inte brasilianjapanerna accepteras i det japanska samhället, vad finns det då för möjlighet för andra invandrare, som skiljer sig ännu mer från infödda japaner, att följa efter?

Eunice Akemi Ishikawa är docent vid avdelningen för internationella kulturer vid Shizouokas universitet och är exakt en sådan invandrare som skulle kunna bli modell för hur Hidenori Sakanaka vill att invandring ska ske på typiskt japanskt sätt.

Hon kommer från Brasilien och är av japansk släkt. Hon talar perfekt japanska, har skaffat sig hög utbildning och japanskt pass. Men hon gestikulerar med händerna när hon talar och säger att hon aldrig kommer att bli accepterad som en riktig japan

Eunice Akemi Ishikawa är dessutom en person som vågar vara öppet kritisk till den nuvarande japanska invandrarpolitiken.

– Lokala myndigheter saknar program och har ingen budget för att ta hand om invandrarfrågor eftersom den japanska regeringen på central nivå saknar policy, säger hon.

Den allmänna bilden av brasilianerna i Hamamatsu, beskriver hon, är att de dansar samba på stranden, grillar kött utomhus på sin veranda, kommer från slummen i Brasilien och ägnar sig åt kriminalitet.

Brottslighet och framtida kriminella grupperingar av invandrare är vad som skrämmer japaner mest om invandringen skulle tillåtas öka.

– Det finns ett främlingshat i Japan, och det beror på att här ska alla vara lika varandra och ingen ska säga sin ärliga mening. Allt som är annorlunda är oacceptabelt i Japan, och därför vill fortfarande ingen ha en brasse som granne. De enda som har välkomnat brasilianjapanerna i Japan är företagen som kunnat anställa dem billigt, säger forskaren i invandrarfrågor.

När dessa företag nu pressas ekonomiskt är det invandrarna som först blir av med arbetet.

Skriv en Kommentar

Kommentera

Din epost kommer inte att visas.


*