Jag – en hett eftertraktad hoppjerka!

Hoppjerka

Det låter ju inte direkt sammanhängande, sa en kvinna till mig på en middag härom kvällen, när jag berättade om mina olika yrken. Lite lätt nedlåtande, men jag kände igen kommentaren.

Jag har fått liknande synpunkter på min karriär flera gånger. De flesta har inte ens tyckt att jag haft någon karriär. Inte förrän jag fick ett chefsjobb, då hade jag plötsligt blivit framgångsrik i andras ögon.

Vi har en rätt enkelspårig syn på karriär. Att göra karriär är att klättra i hierarkin, få mer makt och tjäna mer pengar. Jag har aldrig känt igen mig i den bilden. Ändå har jag påverkats av den, till och med tyckt själv att jag varit lite av en hoppjerka som aldrig kunnat bestämma mig. Ni hör ju hur det låter: först civilekonom med internationell inriktning, sedan journalist, sedan dramapedagog och improvisationsskådespelare och så lite psykologiutbildningar ovanpå det. Det hänger ju inte alls ihop. Det finns ingen röd tråd alls. Eller gör det?

Jag svarade kvinnan på middagen, att jag i det jobb jag har nu faktiskt har stor nytta av alla jobb och utbildningar jag har. Alla olika trådar har knutits ihop. Och det som verkade rörigt och veligt, visade sig vara perfekt för mig. Jag har faktiskt gjort karriär, men på mitt sätt.

Därför blev jag glad när läste artikeln om att hitta sin karriärtyp och få roligare på jobbet, i detta nummer. Forskare har kommit fram till det jag länge tyckt: Vi ser för snävt på karriärbegreppet, och det får folk att känna sig missnöjda på jobbet för att de inte passar in i mallen. Forskarna säger också att företag och organisationer missar en massa goda förmågor, eftersom de bara ser till drivkrafterna hos den traditionella karriärtypen. Alla vill inte ha högre lön och chefsbefattning som belöning. Frihet, fördjupning, projektledning eller omväxling kan vara lika åtråvärt.

Om företag och personalansvariga känner till dessa olika karriärtyper blir personalpolitiken bättre och människor mår bättre. Det tjänar företagen på. Då förlorar de inte kompetent personal som istället söker sig till företag som kan anpassa belöningar efter olika människors behov.

Den typ jag mest känner igen mig i är den episodiska. Vi drivs av oberoende och omväxling och byter ofta jobb. Vi mår bra av förändring och kan lätt anpassa oss. Vi vill helst av allt ha frihet och omväxlande uppgifter.

Nästa gång någon lite nedsättande kommenterar mina olika yrkesval kan jag nu berätta för dem att jag är en typisk episodiker. Hett eftertraktad på arbetsmarknaden, eftersom samhället behöver folk som är snabba, rörliga och lätt anpassar sig vid förändringar.

Ta reda på lite mer om dina drivkrafter på jobbet, du också. Då kanske ditt jobb både blir roligare och mer lustfyllt, nu när vi ska komma igång och jobba igen efter semestern.

 

Skriv en Kommentar

Kommentera

Din epost kommer inte att visas.


*