
Att prioritera är en konst. Och idag är jag nästan konstnär. Jag ska ha julafton hos mig, så de senaste dagarna har jag gjort jul; lagt in sillar, fixat gran, gjort julgodis och saffransbullar etcetera. Inspirerad av Ernst gjorde jag och dottern tom en egen krans av granris! Visst är den fin 🙂
Nu luktar det granris, nejlika, saffran, apelsin och pepparkaka hos mig. Och dottern bara längtar – en dag till – världens längsta.
Mitt i allt detta julstök hade jag bestämt mig för att måla om matbordet. Så i går kväll tvättade jag det och slipade. Men alltså vad tänkte jag på!?!? I morse drog jag på mig målarkläder och ställde mig i fixarrummet i källaren och stirrade på bordet och då kom plötslitgt ordet prioritera upp i mitt huvud. Man kan ändra sig, kom jag på. Och bestämde att bordet får ha en väldigt lång duk över sig på jul och bli målat sen – i en oviss framtid.
Varför är det så svårt att prioritera bort saker???
Lämna ett svar