På tunnelbanan ropade den ovanlige föraren ut glada tillrop: Nu är vi i hjärtat av Stockholm – t-centralen! Var rädda om varandra när ni går genom dörrarna! Nu åker vi – håll fast er!
Nu står vi i Pärlan Gamla Stan, njut av höstluften och solen! För snart måste vi tyvärr åka vidare. Nu stängs dörrarna – akta bakdelar och framdelar och så vidare.
Nu står vi i Pärlan Gamla Stan, njut av höstluften och solen! För snart måste vi tyvärr åka vidare. Nu stängs dörrarna – akta bakdelar och framdelar och så vidare.
Paret bredvid mig tittade på varandra och undrade om han var full. Andra passagerare skrattade generat. Själv undrade jag om han möjligen var galen. Eller kan han helt enkelt varit en man som gjorde det bästa för att pigga upp sin tillvaro på jobbet på ett annat sätt än man är van vid? Eller kanske ville han bara göra oss glada? Tänk att det är så
Lämna ett svar