I lördags såg jag Mia Skäringers sista föreställning på turnen ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Den var helt underbar! Vem annars skulle våga öppna hela föreställningen med att tåga ut på scen i en bikini köpt för flera år sedan! Hela föreställningen handlar om personlig utveckling i praktiken.
Hon berättar hur hon hela tiden haft en idealbild över hur hon och hennes liv skulle vara, som en vacker film. Men verkligheten såg helt annorlunda ut och hon har kämpat mot den.
Hon berättar om sin anorexi och bulemi, om hur hon förnedrat sig för att få det hon trodde var kärlek och hur hon ansträngt sig för att killarna ska gilla henne. Tills hon en dag hon bestämde sig för att det fick vara nog. Verkligheten och hon själv fick duga.
Hon fattade också ett beslut – hon ska inte ta över det självförakt som hennes pappa alkoholisten hade. Hon skulle inte gå samma väg som han.
Allt detta berättar hon med en otrolig humor och självdistans. Totalt utlämnande. Efter stod hela publiken upp och applåderade. Det var magiskt. Mia Skäringer är underbar – som hon är!
Lämna ett svar