Stora inkomstklyftor skapar stress och sjukdom. Två forskare har jämfört hälsotal och inkomster i flera länder världen över och kommit fram till att vi alla mår sämre av stora skillnader i lön och standard, även dem som har det bra ställt materiellt. DN skriver om boken Jämlikhetsanden där forskningen presenteras.
Effekten av det ojämlika samhället är att människor förlorar sin ödmjukhet, säger Richard Wilkinson, en av forskarna. Jämlikhet är bra för hjärtat. Att ha många vänner skyddar oss från högt blodtryck. Vänskapsband skapas mellan människor som tjänar ungefär lika mycket säger han också.
Richard Wilkinson och Kate Pickett: Jämlikhetsanden : därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen
Sveriges ökande klassklyftor kanske kan förklara de gåtfullt höga ohälsotalen för svenska ungdomar.Alla mår bättre av jämlikhet. Det är den lika enkla som provocerande tesen bakom en ny debattbok.
Ulrika Kärnborg uppmuntrar alla – särskilt politiker – att läsa ”Jämlikhetsanden”.
I Genève lär det finnas en psykiatrisk klinik som specialiserat sig på behandling av de mycket rika.
En av de vanliga orsakerna till psykisk ohälsa bland de murinhägnade lyxvillornas och italienska sportbilarnas ägare påstås konstigt nog vara känslan av mindervärde.
När grannen rattar en splitter ny Ferrari lider man då inte helvetets alla kval av att behöva köra förbi hans garageinfart i bara en BMW? Om hans årsinkomster mäts i åttasiffriga belopp, hur kul är det då att kalla sig miljonär?
Om denna mänskliga förmåga att må dåligt även när man har det oförskämt bra, handlar en av förra årets mest omdebatterade brittiska böcker, ”The Spirit Level” (nu på svenska med titeln ”Jämlikhetsanden”).
Författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett, som båda är välrenommerade forskare i epidemiologi, har beslutat sig för att bevisa en tes som i vårt politiska klimat blivit kontroversiell: att jämlika samhällen nästan alltid är bättre samhällen.
Det låter nästan som en parodi på en titel ur floden av vänsterlitteratur, men det är det inte. Tvärtom ger boken ett av de mest övertygande och välargumenterade förslagen till social förbättring som jag läst på tio år.
Författarnas undersökning, imponerande i sin bredd, bygger på omfattande statistik från 21 rika länder, bland annat Sverige, samt USA:s delstater. Den säger mer om vilka vi är och vart vi är på väg än 100 svenska debattartiklar.
En stötesten för den Panglossaktiga liberalism som varje dag förkunnar att vi lever i den bästa av världar (”aldrig har så många varit så välbeställda som nu” eller ”aldrig har valfriheten var så total som i dag”) har varit de brant stegrande ohälsotalen i många av världens rikaste länder.
Mot bilden av en överväldigande materiell välfärd måste forskarna ställa rapporter om den lavinartat ökande förskrivningen av psykofarmaka, den tilltagande sjukliga fetman, kriminaliteten, våldet, tonårsgraviditeterna, utbyggnaden av fångvården, den ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdomar. Bland annat.
Tillväxt är tydligen inte allena saliggörande.
I Sverige har en begriplig skepsis ofta gjort sig gällande när det gäller hur samtiden pratar om stress och oro. Forskare och debattörer har vädrat en försiktig kritik av den postmoderna ”tycka synd om-kulturen”.
Kanske lever den samtida svensken så skyddat att minsta motgång bryter ned honom eller – oftare – henne? Kanske är snacket om stress och ångest bara just snack?
Problemet med det resonemanget, visar författarna till ”Jämlikhetsanden”, är bara att annan forskning, till exempel av Jean Twenge, psykolog vid San Diego-universitetet, faktiskt har lyckats belägga att vi verkligen är mycket oroligare och ängsligare än tidigare.
Under en period på 40 år ökade amerikanarnas oro konstant. Vid slutet av 80-talet kände det genomsnittliga barnet i USA större oro än de som var psykiatriska patienter på 50-talet.
Studier på andra håll visar samma sak. I de flesta industriländer har det skett en väsentlig ökning av ångest och depressioner. Bland ungdomar har det nästan alltid återföljts av en högre frekvens av beteendestörningar som brottslighet, alkoholism och drogmissbruk.
Så varför lyckas människorna i västvärlden inte njuta av det välstånd vi skapat åt oss? Varför blir folkhälsan sämre i takt med att vi blir mättare?
Både till höger och vänster på den politiska skalan har det alltid funnits personer som känt på sig att ojämlikhet leder till social splittring, svårigheten har varit att bevisa det. I industrialismens tidevarv oroade sig många, inte minst de konservativa, för att samhället skulle atomiseras.
Vårt samhälle, där individen är lika lösryckt och atomiserad som någonsin på 1800-talet, präglas av konkurrens, alienation och avundsjuka, skriver Wilkinson och Pickett. Statusjakt är något som tycks bli viktigt i tider då människor känner sig osäkra på varandra, är dåliga på att visa tillit, känner bristande trygghet och förankring.
Statusjaktens och jämförandets källa är inkomstskillnaderna. Dessa skillnader har blivit gigantiska, framför allt i USA och Storbritannien.
Då spelar det mindre roll att de fattiga i USA och Sverige materiellt sett är mindre fattiga än de var för 50 år sen. Relativt sett är de ändå mindre värda, i båda sina egna och de rikas ögon.
I det materiella misslyckandets fotspår följer en störtsjö av diagnoser. Människor som från barnsben lär sig att betrakta sig själva som andra klassens varelser (”white trash”) med andra klassens konsumtionsvanor, till skillnad från kändisarna och eliten vars kroppar och liv utrustas med lyxartiklar som de flesta andra bara kan drömma om, blir så småningom sjuka eller kriminella. Vilket egentligen är absurt, eftersom kapplöpningen om vem som har mest prylar när han eller hon dör blivit ohållbar i ett läge där vi av klimatskäl måste begränsa konsumtionen.
Sambanden är tydliga: ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och mer högpresterande ter sig dess befolkning. Sverige, skriver forskarna, utgör lite av ett undantag, eftersom landet fortfarande tillhör de mest jämlika i västvärlden; dock med blixtsnabbt ökande klassklyftor, vilket kanske förklarar de gåtfullt höga ohälsotalen för svenska ungdomar.
Det måste ha krävts en del mod för att ge ut ”Jämlikhetsanden” mitt under brinnande lågkonjunktur, när kampen för jobben överskuggar allt annat.
Just därför hoppas jag att så många politiker som möjligt läser den.
Budskapet om att det går att vända den negativa spiral som våra moderna samhällen befinner sig i är helt enkelt för hoppfullt för att de ska ha råd att missa det.
Jämlikhetsanden : därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhhällen, av Richard Wilkinson, Kate Pickett.
Det har alltid funnits de som intuitivt förstått att ojämlikhet är socialt nedbrytande. Men det är först på senare år som forskare i detalj har kunnat mäta dess effekter. Den bild som då framträder är både chockerande och överraskande.
Chockerande eftersom ojämlikhetens skadeverkningar visar sig vara långt större än vad man hade kunnat föreställa sig. Ojämlikheten är en avgörande faktor bakom en rad centrala sociala och hälsorelaterade problem i rikare samhällen.
Överraskande eftersom ojämlikheten visar sig drabba inte bara de fattiga utan alla, var de än befinner sig på den sociala stegen. Även de rika får betala ett högt pris, i form av sämre hälsa och kortare liv.
I Jämlikhetsanden sammanfattar Richard Wilkinson och Kate Pickett sin omfattande forskning. De visar hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt; hur länge vi lever; hur vi lyckas med våra studier; hur vanliga tonårsfödslar är; hur utbredd fetman är; hur mycket kriminalitet och våld som finns; hur stor den sociala rörligheten är, med mera.
Deras undersökning bygger på omfattande statistik från 21 rika länder däribland Sverige samt från USA:s delstater.
Trots den förfärande verklighet som synliggörs i Jämlikhetsanden har boken ett hoppfullt budskap. De nya banbrytande kunskaper som ges om hur våra moderna samhällen fungerar är kraftfulla verktyg som kan användas för att vända den negativa spiral av ökande samhällsproblem, misstro och social oro som präglat västvärlden i flera decennier. Budskapet är att stora sociala förbättringar går att åstadkomma för alla grupper i hela samhället om politiken inriktas på det mest väsentliga: att minska ojämlikheten.?
OM FÖRFATTARNA
Jämlikhetsanden är en av de mest uppmärksammade politiska böckerna i Storbritannien under 2009. Richard Wilkinson har under lång tid spelat en tongivande roll i den internationella forskningen om ojämlikhet och ohälsans sociala faktorer. Han är professor emeritus vid University of Nottingham Medical School. Kate Pickett är verksam som senior lecturer vid University of York och forskare vid National Institute for Health Research.
FRÅN MOTTAGANDET I SVERIGE
”Årets viktigaste bok!” Gunnar Ågren, tidigare generaldirektör för Statens folkhälsoinstitut
”Sällan sträckläser man väl en faktabok full med forskning. Men den här kan man inte lägga i från sig. De brittiska forskarna fyller kapitel efter kapitel med dokumentation och siffror om hur förödande bristen på jämlikhet är för oss som individer och för våra överflödssamhällen. En verkligt visionär bok som visar att rättvisan är produktiv.” (5 stjärnor av 5 möjliga) Liv Beckström i Kommunalarbetaren
”Ger ett av de mest övertygande och välargumenterade förslagen till social förbättring som jag läst på tio år. Jag hoppas att så många politiker som möjligt läser den. Budskapet om att det går att vända den negativa spiral som våra moderna samhällen befinner sig i är helt enkelt för hoppfullt för att de ska ha råd att missa det.” Ulrika Kärnborg i DN
”Har potential att slamdunka tillbaka jämlikheten på den globala politiska dagordningen. Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle.” Dan Josefsson i Aftonbladet
”Jämlikhetsanden utgör en ren guldgruva av forskningsunderbyggda argument för en mer rättvis fördelning av samhälleliga resurser. Vem kan med hedern i behåll propagera för ökad lönespridning, när det uppenbarligen är sämre inte bara för dem längst ner utan också för dem längst upp?” Eva-Lotta Hultén i GP
”En bok vars politiska slagkraft knappast kan undervärderas, i alla fall för en europeisk arbetarrörelse, som varit på defensiven i årtionden. Den kan nu räta på ryggen och göra politik av forskningsfynden.” Petter Larsson i Helsingborgs Dagblad
FRÅN MOTTAGANDET I STORBRITANNIEN
En bok med idéer stora nog att förändra vårt politiska tänkande. På en halv sida berättar den mer om den smärta som ojämlikhet leder till än vad något drama eller någon roman kan göra. Sunday on Times
En fantastisk bok vars slutsatser kan få djupgående konsekvenser. Observer
Antagligen årets viktigaste bok. Guardian
En kompass för att återuppbygga våra samhällen en bländande vision. Independent
Djärv och fantasirik … en analys med stor räckvidd. Nature
Det är långtgående slutsatser författarna drar, men bevisen, som är smärtsamt tydligt framlagda, är svåra att säga emot. Economist
Övertygande och chockerande. Den fria marknadens fans borde tvingas att memorera boken från pärm till pärm. Independent
I dessa dystra tider är det här en bok som kommer att muntra upp dig något oerhört. New Statesman
OM TITELN
Engelska originalets titel är The Spirit Level som ordagrant betyder vattenpass, men med en rad bibetydelser. Jämlikhetsande är ett gammaldags ord för Jämlikhetsanda. Förekommer bland annat i en översättning av Platons Om staten, där det stod att hästar och åsnor i Aten, gripna af den demokratiska jämlikhetsanden, gingo trotsigt sin väg fram och väjde ingen. (Källa: Svenska Akademiens ordbok)
Författare:
Richard Wilkinson, Kate Pickett
Språk: Svenska
Utgiven: 2010-01
Översättare: Lars Ohlsson
ISBN: 9789185703401
Förlag: Karneval förlag
Upplaga: 1
Antal sidor: 304
Lämna ett svar